Non ho l'età / Italien 1964

"Volare" hade blivit startskottet för den italienska schlagerns segertåg över världen. Först hade man erövrat Amerika, sedan Europa. Nästan hela Europa. Hela Europa utom Eurovision Song Contest, där italienarna för det mesta togs emot kyligt. Snart nog skulle även denna sista barriär rivas ned.

När Sanremo började fungera även som en internationell språngbräda ville alla vara med och konkurrensen blev stenhård. Det var med andra ord en smärre sensation när 16-åriga Gigliola Cinquetti från Verona stod som vinnare 1964 efter att ha besegrat en hel hop av mer etablerade namn.

"Non ho l'età" ("Jag är inte gammal nog") var en förtjusande sång med en text som blivit en aning problematisk med åren. Den unga flickan säger sig vara för ung för att älskas av den äldre mannen eftersom hon vet för lite och aldrig skulle ha något att säga honom. Om han bara vill vänta så ska hon en vacker dag ge honom all sin kärlek.

I Sanremo framfördes varje sång två gånger av olika artister men trots att Patricia Carli var äldre och betydligt mer erfaren fick Gigliola åka till Köpenhamn där hon fullkomligen pulvriserade konkurrensen och fick 49 poäng mot Storbritanniens 17.

Låten blev en stor internationell hit och singeln lär ha sålt i ungefär fyra miljoner exemplar i Europa. På engelska blev den "This Is My Prayer", på tyska fick den underligt nog titeln "Luna nel blu". Gigliola följde upp med fler stora framgångar och testade också sina vingar som skådespelerska i alltmer krävande och dramatiska roller.

Tio år efter sin seger ställde hon upp i ESC en andra gång och kunde mycket väl ha blivit den första artisten som vunnit två gånger innan en viss blond kvartett från Sverige kom i vägen.



Gigliola Cinquetti / Non ho l'età (Italien 1964)
1:a plats av 16 bidrag i Köpenhamn