Inför finalen i Aten sydde man ihop "Eurovision: Et si c'était vous?" ("Tänk om det var du?"), en helkväll på France3 där nya, hoppfulla talanger skulle tävla om att få tävla i ESC med en låt skriven av en etablerad stjärna.
Galafinalen föregicks av inte mindre än tre olika urvalstävlingar ordnad av tre olika tv-kanaler. France 3 ordnade castings runt omkring hela landet där tretton kandidater valdes ut bland över femhundra sökande. RFO (som sänder program till de delar av Frankrike som ligger utanför Europa) ordnade en egen uttagning där ytterligare fyra talanger plockades ut. France2 hade en färdigt etablerad talangjakt vid namn "Entrée les artistes" där de fyra bästa helt enkelt fick varsin plats i den nationella ESC-finalen.
I finalen fick samtliga 21 kandidater sjunga varsin cover innan en proffsjury (bestående av Pierre Gage, Natasha St-Pier, Lara Fabian och Charles Aznavour) valde ut sina tio favoriter som fick gå vidare till nästa obegripliga steg: de skulle samtliga tillsammans sjunga ett medley på engelskspråkiga discohits innan juryn och tittarna tillsammans valde ut en topp tre.
Jag har aldrig sett programmet men man undrar ju lite hur lång tid hela den här processen tog i anspråk? Var det verkligen högoktanig underhållning hela vägen?
Till slut fick kvällen sin kulmen då vinnaren - den 25-åriga sjungande hårfrisörskan Virginie Pouchain - ropades ut och äntligen skulle få avslöja tävlingslåten för Aten, skriven av Corneille.
Corneille var en intressant artist som haft stor framgång i den franskspråkiga världen. Född i Tyskland men uppvuxen i Rwanda hade han flytt inbördeskrig och folkmord och slutligen hamnat i Kanada där han etablerat sig som soulsångare. En spännande typ men varför hade man valt ut just honom för uppdraget? Och kunde man inte ha utsett en vinnare först och sedan bett Corneille skriva en passande låt?
Virginie Pouchain och tävlingslåten "Vous, c'est nous" ("Ni är vi") var verkligen inte gjorda för varandra, det stod klart redan i direktsändning. Bara några dagar senare bad Virginie Pouchain offentligt att få byta låt. France3 fick be Corneille att skriva något nytt och med kort varsel rafsade han ihop balladen "Il était temps" ("Det var dags").
Kanske blev stämningen tryckt i det franska lägret efter allt krångel. Kanske var den nya talangen inte riktigt redo för en så stor utmaning. I vilket fall var Virginie Pouchain förfärligt nervös och obekväm på scenen i Aten och sjöng bitvis riktigt illa under repetitionerna. När pressen började spekulera i platt fall svarade hon sturskt att hon minsann skulle visa alla som trodde att Frankrike skulle komma sist.
Det gjorde hon väl på sätt och vis. I finalen träffade hon tonerna betydligt bättre och lyckades i alla fall skrapa ihop fem poäng. Någon sistaplats blev det inte.
Någon stjärnkarriär blev det inte heller, men Virginie Pouchain sjöng vidare och har synts i ett par mindre sammanhang genom åren. 2016 deltog hon i ett lekprogram i tv och berättade där att hennes dröm var att producera eget material i framtiden.
Corneilles karriär tog ingen skada. Efter en kort utflykt med engelskt material satsade han återigen på franska texter. Han har varit domare i The Voice, dansat i Let's Dance och släpper regelbundet nytt material.
2006 års franska final skrotades omgående och ersattes med ett annat koncept som också det såg lovande ut i teorin utan att leverera i slutändan.
Virginie Pouchain / Il était temps (Frankrike 2006)
22:e plats av 24 bidrag (final) i Aten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar