L-imħabba / Malta 1972

Malta hade floppat och kommit sist på första försöket men skam den som ger sig. Malteserna bet ihop och ordnade på nytt en nationell final där sex bidrag gjorde upp om att få bli landets bidrag vid finalen i Edinburgh. För att fokus skulle ligga på de tävlande sångerna och inte på artisterna framfördes varje bidrag två gånger av olika artister. 

Vinnarlåten "L-imħabba" ("Kärleken") hade framförts av Joe Cutajar och Mary Rose Mallia men inför den internationella finalen tyckte man kanske att låten kunde vinna på att vara en duett istället. Underligt nog nobbade man Mary Rose och lät istället Helen Micallef - som kommit på fjärde plats med en helt annan låt - kliva in och bli Joes sångpartner.

Förmodligen tyckte man att 15-åriga Mary Rose var för ung och att hon hade framtiden för sig. Det hade hon förvisso och skulle bli en av önationens flitigaste artister.

"L-imħabba" var en struttig liten sång om att svaret på vad den outgrundliga kärleken är alltid är detsamma - en kyss, helt enkelt - oavsett om man frågar tyskar, spanjorer, malteser, hippies eller Hell's Angels. Skivversionen spelades in i London med engelska musiker för att låta lite mindre provinsiell.

Trots alla ansträngningar och trots ett starkt framträdande kom Malta än en gång på allra sista plats. Nu tog malteserna ett steg tillbaka och lämnade tävlingen för att tänka igenom om det var värt att vara med. Nästa gång Malta dök upp i ESC var det Helens lillebror Renato som var landets representant.

Joe - som kallat sig Joseph i Edinburgh - påverkades inte desto mer av resultatet och är än idag en uppskattad crooner i hemlandet. Helen drog sig snart tillbaka från sin karriär och ägnade sig istället åt familj och barn. I slutet av 1980-talet tog hon upp sin karriär på nytt och fick ett hedersomnämnande då hon ställde upp i den maltesiska finalen 1992.

Helen & Joseph / L-imħabba (Malta 1972)

18:e plats av 18 bidrag i Edinburgh