Pokušaj / Bosnien-Hercegovina 2008

Bosnisk tv hade valt sina representanter internt såväl 2006 som 2007 och efter två vackra och framgångsrika ballader bestämde man sig för att visa en annan sida. Minst sagt. Dags att skicka ett koncentrerat stycke vansinne till ESC.

Elvir Laković var en 36-årig rockpoet från Goražde i sydöstra Bosnien. Som ung hade han studerat musik men blivit uttråkad av skolans inställning till såväl undervisning som till konst och hoppade av. Han studerade också sjukvård under en tid men tog aldrig någon examen.

Kriget drabbade Goražde hårt. De serber som tidigare utgjort en tredjedel av befolkningen lämnade staden, som omringades och besköts hårt av serbiska militären. Elvir stred som soldat i den bosniska armén i flera år.

Efter kriget blev Elvir snart en populär artist i alternativa kretsar och 1998 fick han en första hit på nationell nivå. 2004 flyttade han till New York för att försöka etablera sig där, men kom tillbaka besviken två år senare. Alla dessa erfarenheter tillsammans hjälpte till att forma den nya Laka som fick ett andra stort genombrott med albumet "Zec" 2007. 

Nu valdes han ut att representera Bosnien-Hercegovina vid ESC i Belgrad. Tillsammans med sin 14 år yngre syster Mirela, en höna under armen och en smärre armé av bönder i bakgrunden presenterade han sitt bidrag som inte liknade något som tidigare synts och hörts i tävlingen. Dessutom spelade man in en skojig video som underligt nog inte skickades ut som förhandsvideo.

Till Belgrad fick varken bönderna eller hönan följa med. EBU:s regler förbjuder levande djur på scenen, så Laka berättade på sin presskonferens att han istället gjort frikassé av hönan. Istället satsade man på ett tvättstreck och fyra stickande brudar i varierande åldrar.

NRK:s utmärkta kommentator Hanne Hoftun påpekade under semifinalen att stickningarna blivit lite längre för varje repetition. "Om de går till final blir det kanske en färdig tröja till lördagen."

Laka delade sannerligen åsikter - BBC:s Terry Wogan gjorde inget för att dölja sitt hat inför bidraget - men Bosnien tog sig till final och samlade ihop en del höga poäng där.

Laka och Mirela har fortsatt att göra musik ihop med samma surrealistiska och smått hypnotiska stämning - kolla in den fantastiska videon till "Brko" - även om de inte släpper nytt material så ofta. Bosnisk tv verkade nöjda med sitt påhitt och skulle fortsätta höra till de mest intressanta deltagarländerna under de närmsta åren.

Laka / Pokušaj (Bosnien-Hercegovina 2008)

10:e plats av 25 bidrag (final) i Belgrad

Work Your Magic / Vitryssland 2007

Dzmitry Kalduns mamma älskade prinsessan Diana mest av allt och startade en fan-club tillägnad henne hemma i vitryska SSR. När hon blev gravid önskade hon sig en dotter som helst av allt skulle vara lik Diana.

Dima var förvisso en pojke, men den eventuella besvikelsen gav snabbt med sig när alltfler påtalade att gossen faktiskt också liknade den brittiska prinsessan. Dessutom var han en duktig elev i skolan med fina betyg i den mesta. När han representerade Vitryssland i Helsingfors underströks allt detta med besked i den officiella biografin.

Koldun - så transskriberas hans namn från ryska till engelska - satsade sina många talanger till trots slutligen på musiken. Efter att ha tävlat i flera populära talangjakter på rysk tv ställde han upp i den vitryska uttagningen, understödd av ingen mindre än Filipp Kirkorov (Ryssland 1995).

De tre populäraste bidragen i semifinalen - ett valt av tittarna, två av en expertjury - gick vidare till en final några veckor senare. Koldun bestämde sig för att byta ut sin låt mot en helt ny, något reglerna egentligen inte alls tillät. Hans första val var "Get Up" som dessvärre visade sig vara inspelad och utgiven på skiva i Finland, så den fick kalla handen.

Istället lanserade man "Work Your Magic" - en fyndig titel med tanke på att "kaldun" betyder trollkarl på vitryska. Låten försågs med en vansinnigt snygg och påkostad video och seglade upp som något av en favorit inför ESC.

Under repetitionerna sjöng Koldun ganska surt och skakigt. Trots att inte alla toner satt riktigt där de skulle gick låten hem och Vitryssland tog sig till final för allra första gången.

Framgången till trots avbröt Koldun samarbetet med Kirkorov och bildade så småningom eget skivbolag istället. Där gav han förmodligen bort sin chans till en riktigt stor karriär på den ryska marknaden. Han har lyckats bra ändå med många hits, men han tar sig aldrig allra längst upp på hitlistorna.

Koldun berättade i en intervju att han lider av vad han själv kallar mutationer: hans hår förändras och byter färg av sig självt. Sångaren är övertygad att det är en effekt av nedfallet efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986. 70 procent av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl landade i Vitryssland, men landets auktoritära ledning ignorerar riskerna än idag.

I november 2019 bestämde det svenska utrikesdepartementet att landet ifråga ska heta Belarus även på svenska men då den här bloggen enbart handlar om bidrag som tävlat före det officiella bytet används Vitryssland istället.



Koldun / Work Your Magic (Vitryssland 2007)
6:e plats av 24 bidrag (final) i Helsingfors

Hello From Mars / Lettland 2003

Det hade gått så fantastiskt bra för lilla Lettland i Eurovision Song Contest. Först hade man kommit trea med BrainStorm i Stockholm för att sedan vinna hela kalaset på tredje försöket. Vinnarlåten hade inte blivit någon hit, men vem brydde sig om det? Nu skulle man få visa upp sig för hela världen.

Det skulle visa sig vara lite svårare än man tänkt sig. I det ännu ganska korrupta Lettland var det svårt att få kontrakt underskrivna och arrangemang genomförda och till slut tappade EBU tålamodet. Med mindre än två månader kvar till sändning klev man in och tog kontrollen över programmet och kopplade bort ett stort antal av de ansvariga från LTV.

Det var en riktig nesa, men man kunde alltid glädjas åt att åter vara en av storfavoriterna. I den nationella finalen hade det blivit seger för F.L.Y - ett riktigt dream team ihopplockat av tre stora lokala stjärnor.

Mārtiņš Freimanis var sångare i det populära rockbandet Tumsa men också en framstående låtskrivare för andra lettiska artister. Han hade slagit sig ihop med popstjärnan Lauris Reninks samt det ryskspråkiga Lettlands största namn - den sjungande fotomodellen Yana Kay.

"Hello from Mars" var en enkel men effektiv bagatell som marknadsfördes hårt under ESC-veckan. Inte minst hade man skrivit kontrakt med chokladbiten Mars som i sin tur bombarderade hela Riga med olika reklamprodukter.

Det tunga favoritskapet visade sig inte vara värt någonting i slutändan. Lettland stod utan poäng genom nästan hela röstningen innan de goda grannarna i Estland bjöd på fem poäng, vilket blev hela utdelningen. Medlemmarna i F.L.Y ska ha varit närmast i chock efter röstningen och gruppen upplöstes ganska snart efteråt.

Samtligas karriärer skulle ändå överleva fiaskot. Lauris Reninks har vunnit lettiska Let's Dance och är vid sidan av musiken en stor stjärna på YouTube medan Mārtiņš Freimanis skulle dyka upp i ESC på nytt två år senare och lyckas betydligt bättre.

F.L.Y / Hello From Mars (Lettland 2003)

24:e plats av 26 bidrag i Riga

Alltid sommer / Norge 1998

Vinden hade slutligen vänt: efter många år med vikande intresse hade publiken hittat tillbaka till ESC igen. Tittarsiffrorna var på stigande, fler låtar letade sig in på hitlistorna efter tävlingen och alltfler länder började satsa på nytt.

Det nya intresset krävde ett helt batteri av motprestationer. Inga tv-bolag tänkte lägga tid och resurser på en sångtävling som fastnat i det förflutna och nu krävdes förändring och modernisering. I strid ström skulle den internationella finalen komma att ansiktslyftas och i princip varje år skrevs gamla och mossiga regler om. Telefonröstning infördes, man fick lägga allt mer musik på band och nu tryckte många på för att sångspråken skulle släppas fria.

Åren 1973 - 1976 hade länderna fått välja textspråk helt själva, men experimentet hade inte setts som särskilt lyckat. Nu hade tiden gått och på många håll sjöng de största popstjärnorna bara på engelska. Var det dags att göra ett nytt försök?

NRK orkade inte vänta på att kvarnarna skulle mala klart på EBU. 1998 släppte man språket fritt i den nationella finalen i hopp om att en ny generation artister skulle vilja haka på.

Vinnaren Lars Fredriksen - till vardags sångare i Oslo Gospel Choir - hörde till skaran av artister som sjungit på engelska. EBU hade varit precis så långsamma som man kunde förvänta sig och den gamla språkregeln hängde kvar även i Birmingham. "All I Ever Wanted Was You" fick lov att skrivas om och få norsk text inför ESC.

I Birmingham hade den norska delegationen en del tekniska problem - den trumloop man lagt på band och som hade en framträdande roll i arrangemanget hade på något sätt försvunnit på vägen och den brittiska orkestern hade övat utan den. Det krävde en del putsning under repetitionerna men lagom till sändning lät allting som det skulle.

Språket till trots bjöd Lars Fredriksen på ett avslappnat och charmigt framträdande som gjorde ett visst intryck på tittarna som för första gången fick rösta per telefon i stor skala. Norge landade på en fin åttondeplats men frågan är om det hade gått ännu bättre på engelska.

Året efter kunde inte regelverket stå emot längre. Från och med 1999 har alla länder åter fått välja vilket språk de helst vill sjunga på. Samma år genomfördes tävlingen för första gången utan orkester.



Lars Fredriksen / Alltid sommer (Norge 1998)
8:e plats av 25 bidrag i Birmingham

Yavo yom / Israel 1986

Allt hade gått så lätt för Israel - sedan segern 1978 hade man aldrig placerat sig sämre än sjua - att de flesta per automatik väntade sig en potentiell vinnare därifrån. Det kanske det israeliska tv-bolaget IBA också börjat räkna med.

Segrare i 1986 års Kdam Erovizion var till formen väldigt lik de senaste årens israeliska bidrag. Här fanns en optimistisk grundton, en glad refräng och en hel del dans i presentationen. Bakom mikrofonerna återfanns två artister som faktiskt var mer kända som skådespelare än som sångare: Moti Giladi - som också skrivit låten - tillsammans med Sarai Tzuriel.

Sarai Tzuriel var mest känd från Rechov SumSum - den israeliska versionen av Sesame Street - där hon spelade den glada och vänliga igelkotten Kippi Ben Kippod, den lokala motsvarigheten till storfågeln Big Bird. Däremot råder delade meningar om igelkotten verkligen var en igelkott eller ett stort piggsvin.

Det mesta var som vanligt utom en sak: efter den nationella finalen var det tydligt att publikens stora favorit inte vunnit. Den som fick all uppmärksamhet var Rita Yahan-Farouz - en ung och lovande talang vars uppträdande i en på tok för stor gul jacka som knappt hölls kvar på henne ansågs både provocerande och tilltalande. "Shvil habricha" blev en stor hit och Ritas debutalbum sålde trippel platina. Fyra år senare valde IBA internt ut Rita som israelisk representant till ESC i Zagreb.

Kanske hade publiken rätt och jurygrupperna fel. I Bergen gjorde den israeliska delegationen i princip allt rätt - även om sången bitvis lät lite ansträngd - men konceptet var inte längre vad de europeiska domarna ville ha.

Med bara sju poäng på kontot kom Moti och Sarai näst sist - Israels i särklass sämsta placering. Till dags dato (2017) har Israel aldrig kommit sist men har blivit tvåa från slutet även 1993 och 2006.



Sarai Tzuriel & Moti Giladi / Yavo yom (Israel 1986)
19:e plats av 20 bidrag i Bergen

Zauvijek moja / Serbien-Montenegro 2005

Om någon misstänkt att unionen mellan Serbien och Montenegro inte var rakt igenom lycklig och harmonisk skulle snart få handfasta bevis för att så var fallet.

Man hade bestämt att den nya nationella finalen inför ESC skulle flytta mellan Belgrad och Podgorica, och efter att ha hållits inför stor publik i Sava Centar (där den jugoslaviska finalen hållits 1987) drog den nu in i en pytteliten tv-studio utan publik i det montenegrinska tv-centret.

24 låtar gjorde upp om guldet - 14 från Serbien och 10 från Montenegro - och sändningen slutade med en praktskandal där de montenegrinska domarna ignorerade den serbiska storfavoriten och istället via taktikröstning som hette duga lyckades matcha fram en av de egna kandidaterna till seger.

Året innan hade den serbiska juryn i sin tur struntat i de montenegrinska låtarna, men då hade båda landsändarna ändå varit överens om vinnaren. Nu var osämjan djup och man bad EBU titta närmare på om den nationella finalen borde ogiltigförklaras. Dessutom anklagades vinnaren för att vara ett plagiat.

No Name var ett lokalt boyband som skickade sin låt på remiss till den kroatiske hitsnickaren Tonči Huljić (Kroatien 1995, 1999, 2001, 2009). Han klippte bort en stor del av versen och skrev ett stort och bombastiskt arrangemang som gav kraft och styrka till den nya versionen.

I Kiev blängde serber och montenegriner surt på varann men No Name lyckades sjunga och dansa till sig en sjundeplats och kvalificerade sitt land direkt till final 2006.

Vid Evropesma i Belgrad 2006 stod No Name än en gång som segrare - med sången "Moja ljubavi" - efter att de montenegrinska domarna givit noll poäng till de serbiska favoriterna. Finalen slutade i kaos efter att publiken buat ut vinnarna och den serbiska tvåan uppträtt på nytt istället för vinnarreprisen.

Serbisk tv vägrade låta sig representeras av No Name och föreslog en ny nationell final där vinnaren skulle väljas ut av tittarna i en telefonomröstning. Montenegro vägrade. När man inte kunde enas om en lösning drog sig Serbien-Montenegro ur finalen i Aten. Landet fick ändå rösta i finalen, men enbart serbiska tittare kunde telefonrösta.

Dagen efter finalen i Aten röstade Montenegro för att upplösa unionen med Serbien och utropa självständighet. Serbien och Montenegro debuterade som självständiga länder i Helsingfors 2007.

No Name ställde upp i ett par sångtävlingar till men gick samma öde till mötes som landet de representerat och upplöstes 2008.



No Name / Zauvijek moja (Serbien-Montenegro 2005)
7:e plats av 25 bidrag (final) i Kiev

Carry Me In Your Dreams / Albanien 2009

Europa hade pekat med hela handen och visat tydligt vilken sorts albanska bidrag de var villiga att rösta på. Låtar med popkänsla, framförda av unga sångerskor. Gärna lite modernare. Såväl 2004 som 2008 hade fungerat. Nu var frågan om "expertjuryn" hemma i Tirana skulle bry sig om det.

Det låg nämligen ett stort problem inbakat i att använda den anrika Festivali i Këngës som uttagning för ESC. Albaniens äldsta sångtävling hade i grunden varit en del av enpartistatens propagandamaskineri - en megafon där man visade upp albansk kultur och albanska värden så som ledarskapet tyckte att de skulle se ut.

1972 hade man vågat sig på att experimentera lite och släppa in mer västerländsk musik i festivalen. Det slutades med flera av arrangörerna arresterades - en del av dem dömdes till döden och avrättades - och vissa källor hävdar att festivalen som spelats in i förhand aldrig visades i albansk tv.

Nu verkade tiden ändå ha hunnit ifatt och för andra året i rad vann en poplåt. Kejsi Tola hade vunnit flera sångtävlingar - inte minst albanska Idol - och var nu en populär vinnare med "Më merr në ëndërr" ("Ta mig in i dina drömmar").

I vanlig ordning bytte man språk och kortade ner låten rejält inför ESC. I Moskva bjöd Kejsi dessutom på en helt galen scenshow med tre livliga och svårglömda dansare som lätt fastnade i de europeiska tittarnas minne. Det räckte för att Albanien åter skulle ta sig till final.

Kejsi Tola har studerat musik och artisteri och har skött sin popkarriär lite på sidan om studierna. Hon har ändå en hel del hits på meritlistan, inte minst "Iceberg" som vann ett pris i festivalen Kenga Magijke 2014.



Kejsi Tola / Carry Me In Your Dreams (Albanien 2009)
17:e plats av 25 bidrag (final) i Moskva