Notre vie c'est la musique / Monaco 1979

I likhet med Luxemburg hade Monaco haft en populär radiostation som sänt program över mellanvåg till de franska lyssnarna på den tiden då de franska lagarna strikt reglerade vem som fick och inte fick höras i radioapparaterna. Att delta i ESC var ett fiffigt och fräckt sätt att lansera låtar som sedan kunde spelas i den egna kanalen.

I slutet av 1970-talet verkar Monaco ha tappat intresset för att synas i ESC. Det blev allt svårare att få relevanta och spännande namn att ställa upp och TMC (Télé-Monte-Carlo) lade ut sitt tävlande på entreprenad. Skivbolaget Disc'AZ fick i uppdrag att skriva och producera de monegaskiska bidragen och efter ett tag verkar även de ha känt motvinden.

Jean Baudlot var en väletablerad musiker och låtskrivare som samarbetat med en lång samling prominenta namn och som själv var medlem av hyfsat framgångsrika Pop Concerto Orchestra. Bland de andra medlemmarna syntes såväl Peter MacLane (Monaco 1972) som Olivier Toussaint (Monaco 1978).

Bland alla de låtar han skrev och producerade fanns en glad liten popbagatell som man beslutade att föreslå som Monacos bidrag till ESC i Jerusalem. Jean Baudlot sjöng in en demoversion och tänkte sedan inte så mycket på saken. Åtminstone inte tills han informerades om att låten slagit an hos TMC och valts ut. "Vem ska sjunga den, då?" hade Jean Baudlot frågat och fick raskt svaret att det skulle han själv göra.

Jean Baudlot hade aldrig någonsin haft ambitionen att vara soloartist och ansåg sig själv sakna allt en stjärna behöver, men alla deadlines hade redan passerat och det var för sent att hitta någon annan. För säkerhets skull skapade sig Jean Baudlot ett alias och kallade sig Laurent Vaguener - en förfranskning av hans mors tyska släktnamn Wagner.

En enkel förhandsvideo kastades ihop i all hast och gav ungefär samma hafsiga intryck som själva låten förtjänade. I en intervju för franska OGAE berättade Jean Baudlot om hur mycket han ogillade att kastas ut i rampljuset mot sin vilja. I Jerusalem var han nervös och sjöng ganska illa och fick nöja sig med tolv poäng totalt.

Den här låten är verkligen ingen fest men om man vänder på singeln får man lön för mödan: där har man lagt en instrumental pärla vid namn "Israel Connection", komplett med blipp-bloppiga synthar och helt andra kvaliteter än det undermåliga festivalbidraget.

Efter finalen 1979 kastade Monaco in handduken och lämnade ESC. "Notre vie c'est la musique" var verkligen ingen snygg avslutning på ett mestadels framgångsrikt tävlande men under många år verkade ingen längre veta om det var TMC eller skivbolaget som fattade det egentliga beslutet att sluta tävla.

I september 2022 kastades nytt ljus över saken i en serie tweets (som tyvärr inte finns kvar online) av användaren @mrjdsworld som gått igenom ett antal gamla pressklipp som gav vid handen att EBU gärna ville förlägga 1980 års final till Monaco efter att Israel dragit sig ur värdskapet. Tydligen ansåg man att Monaco kommit billigt undan då de sluppit arrangera tävlingen 1972 och att det nu var dags att bjuda igen.

Monacos deltagande var alltid först och främst ett billigt och enkelt sätt att marknadsföra radiokanalen RMC. Nu när tv-kanalen förväntades bulla upp och stå värd blev priset förmodligen helt enkelt för högt och furstendömet gjorde hastig sorti.

TMC och Monaco skulle göra en kort comeback 2004 men åter dra sig ur efter tre misslyckade försök. Idag ägs tv-bolaget av franska TF1 som själva övergav ESC 1981 och aldrig visat något intresse för tävlingen efter det.

Jean Baudlot fortsatte att vara framgångsrik inom musikbranschen och har även skrivit musik för reklamfilmer och dataspel. 1984 väckte han liv i sitt alter ego på nytt - nu stavat Laurent Wagner - och släppte den rätt coola singeln "Roissy 6h du matin" och ett helt album efter det.

Tack till Dominique Dufaut som märkte att jag stavat sångarens namn fel tidigare. Han heter Jean Baudlot och inget annat.

Uppdaterad 30 maj 2023



Laurent Vaguener / Notre vie c'est la musique (Monaco 1979)
16:e plats av 19 bidrag i Jerusalem