Il est là / Frankrike 1956

Idag vajar en skog av regnbågsflaggor i publiken då Eurovision Song Contest avgörs. Så var det då rakt inte 1956, då Dany Dauberson äntrade scenen i Lugano för att sjunga "Il est là", det andra av Frankrikes två bidrag i tävlingen.

I de flesta av de sju deltagarländerna var manlig homosexualitet ännu en straffbar handling. I Frankrike fanns inget förbud i lagen men samhället var allt annat än accepterande och den relativa öppenhet som funnits mellan krigen motarbetades hårt och effektivt av den konservativa katolska kyrkan som åter vunnit ny mark i fredstid. Kvinnlig homosexualitet sågs aldrig som lika farlig eller samhällsomstörtande men möttes med minst lika lite förståelse.

Den unga Dany Dauberson växte upp i Creusot i mellersta Frankrike och sågs som underlig och okvinnlig av sin omvärld. Hon var lång (175 cm), hade djup röst och uppvisade ett totalt ointresse för killar.

Vissa källor antyder att hon i en annan tid och under andra omständigheter möjligen skulle ha identifierat sig som en man och kunde i så fall anses vara den första transpersonen i ESC. Det är naturligtvis ren spekulation och något som ingen annan än Dany Dauberson själv hade kunnat avgöra.

Hur som helst slogs hennes tillvaro i spillror då det blev allmänt känt att hon hade ett förhållande med en lokal skådespelerska. Skandalen var total, hennes familj var i uppror och själv flydde hon till Paris. Där började hon sjunga på allvar och blev hjälpt på traven av den öppet lesbiska Suzy Solidor - en legend inom fransk hbtiq-kultur.

Dany blev omtalad och uppskattad men saknade eget låtmaterial. Då hennes ESC-bidrag inte vann gjordes det aldrig någon skivinspelning av det. Hon gav ändå ut ett par skivor, spelade med i ett par filmer och uppträdde då och då i tv.

I början av 1960-talet fann hon kärleken i den nästan tio år yngre Nicole Berger, som blivit mycket populär i en dramaserie på fransk tv. Deras förhållande verkar ha varit förvånansvärt öppet för sin tid och alla inom nöjesbranschen visste att de båda var ett par.

I april 1967 råkade de ut för en allvarlig bilolycka. Nicole - som körde bilen - avlider några dagar senare till följd av sina skador. Dany återhämtade sig aldrig helt, varken från sina fysiska skador eller från förlusten av sin partner. Det blev också början till slutet på hennes karriär som sångerska.

Dany Dauberson avled 1979 i en ålder av 54 år. Hon och Nicole Berger är inte begravda tillsammans.



Dany Dauberson / Il est là (Frankrike 1956)
Oplacerad av 14 bidrag i Lugano

Gwendolyne / Spanien 1970

Om en karriär går i stöpet kan man alltid försöka sadla om och se om man kan bli framgångsrik på något annat sätt. Julio José Iglesias de la Cueva var vid sidan av sina juridikstudier en lovande fotbollsmålvakt och spelade för Real Madrid Castilla i den spanska B-ligan. En svår bilolycka 1963 satte stopp för målvaktandet och Iglesias fick tillbringa två år i konvalescens innan han kunde gå igen.

Enligt legenden skaffade en av hans sjuksköterskor fram en gitarr till patienten så han kunde öva upp motoriken i sina händer på nytt. Så upptäcktes hans musikaliska ådra och snart nog ställde han upp i den klassiska sångfestivalen i Benidorm. Hans bidrag blev en hit och hans debutalbum slog även det an hos publiken.

Efter att det gjorts en film om hans liv och öde ställde han upp i den spanska uttagningen till ESC med den egenhändigt komponerade "Gwendolyne", tillägnad hans första flickvän. Möjligen inget oförglömligt låtbygge men Julio fick åtminstone visa upp sina imponerande röst inför hela Europa.

Gissningsvis öppnade deltagandet i Amsterdam dörrar och snart fick sångaren sin första internationella hit med "Un canto a Galicia". En hit ledde till en annan och efter att Julio flyttat till Florida 1979 började hans skivbolag satsa hårt på den amerikanska marknaden. Det tog några år men 1984 gick två duetter - "To All The Girls I've Loved Before" med Willie Nelson och "All Of You" med Diana Ross - upp i de högre regionerna av Billboards olika topplistor.

Idag är han en av musikhistoriens tio mest framgångsrika artister och ingen annan europeisk solosångare har sålt fler skivor än han. Inte illa för ett slocknat målvaktslöfte. Även två av hans barn - Julio Iglesias Jr och Enrique - är framgångsrika artister.



Julio Iglesias / Gwendolyne (Spanien 1970)
Delad 4:e plats av 12 bidrag i Amsterdam

It's All About You / Albanien 2010

Kanske hade de gamla farbröderna i juryn slutligen förstått vinken då de för tredje året i rad valde fram en poppigare låt framförd av en kvinnlig vokalist? "Nuk mundem pa ty" ("Jag kan inte leva utan dig") verkade även vara skriven med ESC i åtanke då den faktiskt var ganska exakt tre minuter lång. Allt man behövde göra inför Oslo var att putsa arrangemanget och skriva en engelsk text.

Juliana Pasha var en kraftfull sångerska och hade redan ett par bra placeringar från Festivali i Këngës sedan tidigare, bland annat hade hon året innan kommit tvåa i duett med Luiz Ejlli (Albanien 2006). Hon fyllde 30 under repetitionsveckan i Oslo och flankerades på scenen av en uttrycksfull violinst och tre oändligt stencoola amerikanska körsångerskor.

På presskonferenserna avslöjade Juliana Pasha att hennes drömprojekt var att spela in en skiva med religiös musik. Hon är själv kristen och hennes tro betyder mycket för henne.

Det gör henne ganska ovanlig i Albanien. Majoriteten av albanerna är sunnimuslimer men i en gallup svarade 63% att religion betyder väldigt lite för dem. Under kommunisttiden var all religiös utövning förbjuden i lag men redan på 1930-talet satsade man på att byta ut alla religioner mot albanism, ett slags organiserad fosterlandskärlek.

Då man satsat så hårt på att motverka religion är det kanske lite underligt att Tiranas flygplats är uppkallad efter världens antagligen mest kända albanska katolik - Moder Teresa.

Juliana Pasha tog sig till final och landade på en helt godkänd sextondeplats där. Senare samma år vann hon den populära Kenga Magijke-festivalen, än en gång i duett med Luiz Ejlli.

Vid sidan av musiken har hon engagerat sig i en kampanj mot den blodshämnd - gjakmarrja - som fortfarande förekommer i Albanien, där släkter hamnar i fejd med varandra och människor mördas för att återupprätta en annan familjs heder.



Juliana Pasha / It's All About You (Albanien 2010)
16:e plats av 25 bidrag (final) i Oslo

Kým nás máš / Slovakien 1996

Vem som skulle representera Slovakien i ESC 1996 var länge oklart. Källor på nätet hävdade att landets egna 2 Unlimited - MC Erik & Barbara som släppt singlarna "Save The Jungle" och "U Can't Stop" i flera länder - blivit utvalda, men den som slutligen skickades iväg var Marcel Palonder.

Han hade bott utomlands i flera år. Han hade studerat musik i Frankrike och sjungit opera i Monaco och kom tillbaka hem efter att hans land Tjeckoslovakien fredligt delat upp sig i två delar vid nyåret 1992/1993. Han bildade gruppen Accidents Happen och verkar ha skaffat sig ett par goda kontakter vid slovakisk tv.

"Kým nás máš" var en behaglig men något profillös ballad och det förvånade en och annan bedömare när den tog sig genom nålsögat i den interna semifinal som anordnades inför Oslofinalen när en del mer profilstarka länder - främst Tyskland - valdes bort.

I Oslo sågs Slovakien som en av de tyngsta kandidaterna till sistaplatsen. I en av de mest korrupta omröstningarna i tävlingens historia hade Slovakien tydligt bytt till sig en hög poäng av Malta medan resten av deras ströpoänger ser rätt trovärdiga ut.

Spaniens ökända poänguppläsare Belén Fernández de Henestrosa lyckades i sin vanliga lätt förvirrade stil ge Marcel Palonders två poäng till Tjeckoslovakien, ett land som inte funnits på kartan på ett par år.

Slovakien är idag en etablerad demokrati men 1996 var man inte riktigt där än och tydligen togs den svaga placeringen i Oslo emot ganska dåligt på hemmaplan. När Marcel Palonder senare samma år uppträdde vid ett evenemang för ESC-fans avslöjade han att han än en gång flyttat utomlands då han inte längre kände sig så välkommen hemma.



Marcel Palonder / Kým nás máš (Slovakien 1996)
18:e plats av 23 bidrag i Oslo

Kedvesem / Ungern 2013

Olika länder har lite olika definitioner av vad framgång är i Eurovision Song Contest. Ungern hade tagit sig till final både 2011 och 2012 och den nya nationella finalen A Dal ("Sången") hade blivit pop bland publiken. Ungern som så många gånger hoppat av tävlingen verkade nu ha bestämt sig för att stanna kvar.

Nu byggde man dessutom ut A Dal jämfört med året innan. 30 låtar valdes ut och placerades ut i tre stycken kvartsfinaler. Från varje kvartsfinal fick expertjuryn - bestående av bland andra Magdi Rúzsa (Ungern 2007) och Alex Rakonczai (Ungern 1997, 2008, 2011) - välja tre låtar vidare medan tittarna fick välja ytterligare tre.

Via två semifinaler valdes de slutliga åtta finalisterna ut: två av juryn och två av publiken i varje semifinal. Totalt fokus lades i programmet på expertjuryns poäng, vilket bäddade för en stor överraskning i finalen.

Att ByeAlex (Alex Márta) var publikens stora favorit hade inte märkts alls i programmen och när domarna i ensamt majestät fick välja fyra superfavoriter för tittarna att utse den slutliga vinnaren bland kom "Kedvesem" ("Min älskling") på fjärde plats, långt efter de tre andra.

Superfinalen avgjordes enbart av tittarnas SMS-röster och fler hakor föll när den rätt introverta och lätt hypnotiska vinnaren kungjordes.

Tittarna visade sig ha helt rätt. Ungern blev en snackis inför finalen i Malmö, inte minst efter att ByeAlex bett att få sjunga en del av sin låt på svenska. Hans gitarrist Dániel Kővágó hade bott i Finland som liten och lärt sig svenska där, och skrev en svensk text. EBU menade att förfrågan kom för sent och sade nej.

"Kedvesem" tog sig inte bara till final utan slog sig slutligen in bland de tio bästa, blev en stor hit på hemmaplan och tog sig in i lägre regionerna av flera andra länders topplistor.

ByeAlex var nu rejält etablerad för den ungerska publiken och har fortsatt sin karriär. Någon mer listetta har det inte blivit men han har förblivit synlig i många olika sammanhang. 2014 debuterade han som romanförfattare.



ByeAlex / Kedvesem (Ungern 2013)
10:e plats av 26 bidrag (final) i Malmö

Rhythm Inside / Belgien 2015

Det hade gått bra för Roberto Bellarosa både i ESC och efteråt och Valloniens public service RTBF (Radio-Télévision belge de la Communauté française) beslöt sig än en gång för att välja sin representant bland deltagarna i det egna flaggskeppet The Voice Belgique.

Att anordna en gemensam belgisk variant av The Voice var aldrig att tänka på. Belgarna blickar sällan över den hårda språkgränsen så båda språkområdena har sin egen variant. RTBF har dessutom inte råd att dela med sig. Konkurrensen från franskspråkiga kanaler i Frankrike är enorm och man har relativt svårt att nå ut till de egna tittarna.

När Loïc Nottet var riktigt liten hade han bett sina föräldrar att få sluta spela fotboll och börja dansa istället. När han tävlade i The Voice kallades han snabbt "Billy Elliot från Charleroi" och hans mycket speciella röst gjorde honom snabbt till en favorit. Till slut blev han tvåa i tävlingen.

Efter det skyndade han långsamt ett tag och satsade på sina studier innan han släppte en snygg och ambitiös video på en cover av "Chandelier". Sia själv reagerade positivt på den och RTBF valde ut unge Nottet att tävla i ESC.

Loïc visste väldigt lite om Eurovision Song Contest - han kände till Conchita men hade ingen aning om att Abba varit med - och det kanske var bra då han skrev sin låt. "Rhythm Inside" var den första låt han skrivit och fått utgiven. Texten var skriven av Beverly Jo Scott som varit hans coach i The Voice.

Den unge talangen hade inte bara skrivit sin låt, han hade också varit med och designat kläderna och den visuella helheten. Dessutom hade han koreograferat sitt nummer.

I Wien gick satsningen hem och den nyss 19 år fyllda Loïc tog sig till final som en av storfavoriterna. Till slut blev det en fjärdeplats - Belgiens bästa placering sedan 2003.

Loïc fortsatte att skynda långsamt men ställde upp i franska Let's Dance senare samma år och vann hela tävlingen. 2016 släppte han sitt debutalbum.



Loïc Nottet / Rhythm Inside (Belgien 2015)
4:e plats av 27 bidrag (final) i Wien

For A Thousand Years / Slovenien 1999

På vadslagningslistorna hade hon varit den stora favoriten att vinna och hon hade gett det självständiga Slovenien dess allra bästa placering 1995. Det skulle inte slovenerna glömma i första taget och Darja Švajgers karriär rullade på med stor framgång.

Man kan undra om hon kände för att försöka förbättra sitt personliga rekord eller om den inhemska finalen bara var ett sällsynt bra tillfälle att få sjunga i tv i ett litet land, men snart nog var hon tillbaka i startlistan. Hon hade tävlat 1997 och 1998 innan det blev seger på nytt 1999.

"Še tisoč let" var ännu en stor och atmosfärisk ballad, skriven av samma upphovsman som signerat hennes bidrag i Dublin fyra år tidigare.

Det skulle visa sig att tre av de nyligen genomförda regeländringarna skulle påverka den här låten på olika sätt. Till att börja med hade sångspråket släppts fritt och texten översattes till engelska, vilket fungerade riktigt bra. 

Vad som fungerade lite sämre var att orkestern togs bort. Nog för att den irländska orkestern fått "Prisluhni mi" att låta oväntat platt, men lite riktiga stråkar och äkta blås hade gjort den slovenska låten gott.

Det största problemet för Darja var ändå att juryn ersatts med telefonröstning i alla länder utom fyra. Tre av fyra jurygrupper hade Slovenien bland de sex bästa medan balladen gått de flesta tittare över huvudet på en första lyssning. Det kan också bero på att den vanligen så säkra sångerskan hamnade lite fel i sista refrängen och lät andfådd och oskarp. 

"For A Thousand Years" hamnade precis utanför topp tio och är lite bortglömd i hemlandet idag. Darja Švajger är fortfarande en älskad och efterfrågad artist som ofta deltar i Slovenska popevka - den inhemska varianten av Sanremo om man så vill - och 2014 vann hon med "Sončen dan".

Darja Švajger / For A Thousand Years (Slovenien 1999)

11:e plats av 23 bidrag i Jerusalem