23 juni 2020

Love Is / Storbritannien 1985

Sedan den senaste segern med Bucks Fizz hade det gått grus i det tidigare så väloljade brittiska maskineriet. De tre senaste åren hade man landat utanför de fem bästa och i Luxemburg 1984 hade publiken buat åt Belle & The Devotions. Så här kunde man inte ha det.

För att ta större kontroll över vem som representerade dem ville BBC gå tillbaka till det system som använts 1964-1975: att låta en på förhand utvald artist sjunga samtliga låtar i den nationella finalen. Deras förstahandsval var Bonnie Tyler som nyligen haft en världshit med "Total Eclipse Of The Heart". När hon tackade nej - gissningsvis hade hon viktigare saker för sig - gick frågan till Lena Zavaroni.

Nu satte Musical Publisher's Association - som hjälpt BBC att ta emot de 333 bidrag som skickats in - ned foten. De insisterade på att låtskrivarna själva skulle få välja vem som skulle framföra deras bidrag och så fick det bli.

BBC var ändå nöjda - de hade fått en stor fisk på kroken. Glamrockaren Alvin Stardust, som nyligen gjort comeback på de brittiska topplistorna, fanns bland de åtta utvalda. De flesta var nog säkra på att "The Clock On The Wall" skulle vinna, men Stardust fick nöja sig med en tredjeplats.

Istället gav juryn sina högsta poäng till Victoria "Vikki" Watson som själv varit med och skrivit sin låt "Love Is". Det var en trygg låt i ett relativt tidstypiskt arrangemang, med ett visst driv i en refräng som ändå kändes bekant.

Lite väl bekant, kanske. Ola Håkansson från Secret Service tyckte sig höra onödigt mycket av sin egen hit "Ten O'Clock Postman" i det brittiska bidraget och sa till svenska tidningar att han funderade på att anmäla britterna för upphovsrättsintrång, något han i slutändan lät bli att göra.

Det största frågetecknet får ändå sägas vara Vikkis obegripligt tantiga styling som helt bryter mot vad låten kunde ha varit. En lite fräckare uppenbarelse kunde kanske ha gjort en vinnare av "Love Is" som i slutändan bara var fem poäng ifrån att ge Storbritannien ännu en andraplats.

På hemmaplan gick bidraget spårlöst förbi och Vikki glömdes snabbt bort. Många år senare skulle hon ändå etablera sig som musiker med ett mer new age-inriktat sound. Under namnet Aeone (hennes hela namn är Aeone Victoria Watson) har hon släppt flera skivor och skriver mycket musik för film och tv, numer med Los Angeles som bas.

Bonnie Tyler skulle få frågan en gång till och 2013 tackade hon ja till att representera Storbritannien vid ESC i Malmö.


Vikki / Love Is (Storbritannien 1985)
4:e plats av 19 bidrag i Göteborg

2 kommentarer:

  1. Själv har jag varit förtjust i denna låt sedan jag började upptäcka ESC under det tidiga 00-talet. Precis som du skriver så finns det ett driv i refrängen som är rätt gemytligt. Sen kan man ju fråga sig vad den där stolen egentligen tillför, men den bidrar till den absolut roligaste slutposé som 1985 bjöd på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan verkligen fundera över stolen, själv funderar jag mest på den där fontänfrisyren och den där jättelika rosetten bakpå klänningen. Vad gör den där stylisten idag, undrar jag.

      Radera