No Prejudice / Island 2014

Jag har inga siffror att backa upp det här med, men jag är rätt säker på att de flesta slutarbeten som ingår i människors utbildningar blir lästa av berörda lärare, bedömda, arkiverade och lagda till handlingarna. Men en och annan kan bli en riktig hit.

När Heiðar Örn Kristjánsson och Haraldur Freyr Gíslason studerade till lärare ville de göra något annorlunda och de båda rockmusikerna bestämde sig att göra punk för barn. De värvade två bandkollegor till och Pollapönk (ungefär "punk för ungar") såg dagens ljus. Detta pedagogiska projekt slog an en sträng och bandets debutskiva blev en stor framgång på Island.

Fler skivor följde och Pollapönks medlemmar skapade distinkta personligheter baserade på de färger man bar. Snabbt insåg man att inte kunde ha en grön medlem - det gjorde det omöjligt att använda green screen då man spelade in sina videor - och den fjärde pollin fick bli rosa istället.

Det höjdes kanske ett ögonbryn eller två när barnpunkarna vann den isländska melodifestivalen med ett glatt upprop för rätten att vara annorlunda utan att bli mobbad för det. Beväpnade med en engelsk text och danssteg av sällan skådat slag tog sig islänningarna till final på charm och rytm.

Island var inne i en period med bra flyt där man tog sig till final varje år för att sedan sjunka lite längre ned i resultatet i finalen. Pollapönk skulle klara sig helt okej i tävlingen men satte - utan att veta om det - punkt för den framgångsrika perioden. Det skulle ta ändå till 2019 innan ett annat punkigt gäng skulle ta Island till final på nytt.

Pollapönk / No Prejudice (Island 2014)

15:e plats av 26 bidrag (final) i Köpenhamn