¡Ay, qué deseo! / Spanien 1996

Med hjälp av ett dramatiskt framförande (och en del poängbyten om sanningen ska fram) hade Spanien erövrat sin bästa placering på sexton år i Dublin 1995. Spansk tv tyckte kanske att segern varit lite väl nära och bestämde sig kanske för att ta det lite mer försiktigt året därpå.

När man valde bidrag internt satsade man därför på lite inhemsk folklore - det brukade minsann inte Europa ösa några större poängsummor över. Man bestämde sig för en låt skriven och producerad av den framgångsrika gruppen Ketama, de hetaste inom den nya, moderna flamencomusiken.

Istället för att sjunga själva släppte de fram sin kusin till mikrofonen. 27-årige Antonio Carbonell hade sjungit hela sitt liv och uppträdde i tv redan som nioåring. Han hade en skiva med begränsad framgång i bagaget men hade en stark röst och skänkte glöd och intensitet till "¡Ay, qué deseo!" ("Åh, vad jag vill ha dig").

Inför ESC 1996 fick alla länder utom värdlandet Norge gå igenom en intern semifinal för att göra upp om tjugotvå finalplatser. Förvåningen var total då förhandsfavoriten från Tyskland föll bort medan Spaniens betydligt mindre lättillgängliga bidrag gick vidare. Hur hade det gått till?

Om man studerar poängprotokollet visar det sig att Spanien fått sina högsta noteringar från just Kroatien, Malta och Slovakien - 90-talets värstingar då det gällde att mygla med poängen. Räknar man bort de poängen hade det spanska bidraget hamnat utanför och Ungern fått den sista finalplatsen istället.

I Oslo intog åtminstone de svenska tidningarna en avvaktande, på gränsen till fientlig, inställning till spanjorernas laguppställning och förväntade sig spansk jumboplats med noll poäng. Det är intressant att notera att en tävling som varit så full av folkmusik av olika slag under de senaste åren fortfarande var lika avvisande till flamenco som man varit i München 1983.

Själv var jag inte ett dugg bättre än de svenska tidningarna men har omvärderat "¡Ay, qué deseo!" en aning med åren och ser numer inte minst vilken bra sångare Antonio är. Till skillnad från många av de andra bidragen i ESC 1996 representerade den också en musikstil som fanns och var kommersiellt gångbar utanför tävlingen.

I Oslo verkade vänskapen till poängbytarländerna ha svalnat en smula och även om det rann till betydligt fler poäng än jag och Aftonbladet förväntat oss blev placeringen blygsam.

Antonio gav ut en skiva till men blev aldrig något stort namn inom spansk showbiz. Däremot är han en uppskattad scenartist som ofta uppträder med sin bror som kompgitarrist.

Ketama förblev populära i flera år och räknades till de riktigt nyskapande inom sin genre. 2004 gick man skilda vägar men återförenades femton år senare för en ny skiva och en ny turné.

Antonio Carbonell / ¡Ay, qué deseo! (Spanien 1996)

20:e plats av 23 bidrag i Oslo