Gissningsvis fanns det en förväntan på RTL att köra på den inhemska linjen. Sedan det luxemburgska språket standardiserats och givits officiell status 1984 hade landets ledning ansett det allt viktigare att framhålla landets egna särdrag. Lånta fjädrar satt inte längre lika snyggt.
Till Millstreet skickade man något av ett Dream Team från Luxemburgs rockscen. Jimmy Martin hade stuckit till Kalifornien som 19-åring för att sjunga i ett rockband. Han blev kvar i två år och sjöng senare i olika band i Europa tills han 1989 startade en solokarriär.
Nu hade han skrivit en låt tillsammans med Patrick Hippert från Skara Bray (Luxemburg 1991) och bildade duon Modern Times tillsammans med Skara Brays tidigare sångerska Simone Weis. Även i kompgruppen bakom de båda syntes välrenommerade luxemburgska rockmusiker.
Och då infinner sig samma fråga som 1991 och 1992: när alla dessa människor från rockscenen får skriva för ESC - varför blir det bara schlager och inte rock?
"Donne-moi une chance" var ingen dålig låt men introt och den ösiga bryggan mellan vers och refräng lovade mer än själva låten sedan kunde infria. Man spelade in en söt förhandsvideo på Luxemburgs flygplats och sedan dess har jag alltid haft en liten dröm om att en dag flyga med sponsrande Luxair.
I förhandsvideon och i Millstreet sjöng man den andra versen på luxemburgska - kanske en liten blinkning till det egna kulturministeriet? - medan skivversionen är helt på franska.
Om man får tro SVT:s kommentator Jan Jingryd - som i ärlighetens namn inte hade sin skarpaste stund i karriären just den kvällen - kämpade Modern Times ganska hårt under repetitionerna för att få ordning på sitt framträdande. I ett starkt startfält med fler bidrag med egen ton och personlighet än på flera år blev troligen "Donne-moi une chance" helt enkelt för slätstruken och fick bara poäng från två jurygrupper.
Värt att notera är att Maltas jury för andra året i rad hade Luxemburg på sin andraplats och för andra året i rad räddade Luxemburg från att hamna på allra sista plats.
Modern Times som satts ihop enbart för att tävla i Millstreet gick skilda vägar omedelbart efteråt. Jimmy Martin har fortsatt en framgångsrik karriär - han har jobbat mycket i Tyskland, spelat in en hyllningslåt till Martina Navratilova och gav 2011 ut sin självbiografi - medan Simone Weis verkar ha lagt karriären på hyllan.
De nya kvalificeringsreglerna som införts 1993 innebar att Luxemburg fick stå över tävlingen ett år. Istället för att göra comeback i Dublin 1995 meddelade man att man drar sig tillbaka från allt framtida schlagertävlande. Kanske hade man insett att man skulle få svårt att hävda sig i konkurrensen med luxemburgska låtar och föredrog att kasta in handduken hellre än att sitta i utvisningsbåset vartannat år.
Exakt trettio år efter finalen i Millstreet meddelade RTL högst oväntat att man omvärderat sitt beslut och att man ämnade delta på nytt vid Eurovision Song Contest 2024.
Modern Times / Donne-moi une chance (Luxemburg 1993)
20:e plats av 25 bidrag i Millstreet