Ett trick Bert försökte sig på var att skapa ett låtskrivarpar i stil med Björn och Benny som kunde spotta ur sig hit efter hit. Raskt satte han Lasse Holm och Torgny Söderberg att skriva låtar tillsammans. Det gick inte så förfärligt bra.
När Björn och Benny skrev ihop var Benny den som lät tonerna flöda medan Björn lyssnade kritiskt på vad som funkade. Lasse och Torgny ville båda göra båda sakerna och tyckte att det gick mycket bättre att skriva på var sitt håll.
Åtminstone gick det bra för Lasse Holm som blev en riktig hitmaskin. Han skrev en mängd uppskattade låtar, vann Melodifestivalen 1982 och 1983 och producerade Carolas ofantligt framgångsrika LP medan Torgnys framgångar var lätt räknade.
Lite förvånande därför att Lasse inte hade med en enda låt då titlarna till Melodifestivalen 1984 offentliggjordes. Faktum är att Torgnys låt inte heller skulle ha varit med.
Bert hade goda kontakter och insyn och när han fick veta att låten han trodde mest på inte fanns bland de utvalda kontaktade han ett par medlemmar av juryn och visade upp smakprov på hur häftiga hans nya artister - de tre bröderna Herrey - såg ut. Hips vips ändrade juryn uppfattning och "Diggo-Loo Diggi-Ley" valdes ut.
Texten var skriven av Britt Lindeborg (Sverige 1969). Själva titeln var en del av den nonsenstext Torgny använt sig av på demokassetten. Britt ville skriva något annat men Torgny insisterade på att låten skulle heta just så och Britt följde beställningen.
Bert hade haft ögonen på bröderna i flera år. 1981 hade de spelat in en singel för Mariann men då familjen flyttade till USA för ett par år lades samarbetet på is. Nu var stunden kommen för en stor lansering. Per, Richard och Louis skulle bli stjärnor. (Skojigt nog är alla tre bröderna faktiskt döpta till Per: Per Michael, Per Richard och Per Louis.)
De showutbildade bröderna var redo att slå knock på juryn och Sverige men riktigt så lätt skulle det inte gå. Nog för att man vann till sist men det satt hårt åt och den grupp man mest siktat in sig på - de unga jurymedlemmarna - föredrog John Ballard istället.
De äppelkindade bröderna blev snabbt populära bland den breda publiken men var ett rött skynke för journalister och kritiker som nu vässade sina pennor å det grövsta. Plötsligt var inga invektiv för hårda och Herreys målades ut som inget mindre än ett hot med sin präktiga framtoning. Att familjen var aktiv inom mormonrörelsen gjorde saken ännu värre. Att bröderna var väldigt unga - Richard och Louis var fortfarande tonåringar - spelade ingen roll. Nu var bandet lovligt byte för alla.
Vid finalen i Luxemburg hörde Sverige till låtarna det snackades om men flera av de andra ländernas artister har i efterhand beskrivit Herreys som distanserade och inte helt lätta att gilla. På hemmaplan tappades många hakor då "Diggi-Loo Diggi-Ley" samlade ihop fem fullpoängare och segade sig fram till seger, åtta poäng före Irland.
Idag är det lätt att glömma hur perfekt Herreys prickade in tidsandan. Här fanns en lättillgänglig låt med en löjligt effektiv hook, allt levererat i ett modernt och tufft arrangemang, dekorerat med lite dans och gyllne skor som bröderna sprejfärgat själva. Nu borde vägen till stjärnorna ha stått öppen och Bert trodde sig ha sitt eget Abba framför sig.
Dessvärre hade man slarvat på Mariann och någon riktig plan för utlandslansering fanns inte. Singeln slog an i ett par länder men Herreys album var rätt svagt och fullt av coverversioner och gamla låtar bröderna spelat in många år tidigare.
1985 kunde Herreys ha blivit de första vinnare sedan Corry Brokken 1958 som ställt upp på nytt året efter sin vinst. När ett av bidragen till Melodifestivalen diskades var "Sommarparty" första reserv, men då den redan framförts i tv petades även den.
Samma år vann trion Sopotfestivalen i Polen med just "Sommarparty" och fick turnera i Sovjetunionen medan Västeuropa snabbt glömde bort bröderna. I Sverige förblev Herreys riktigt stora i två år men när man bröt med Mariann efter tre album var karriären i princip slut.
Även Britt Lindeborgs karriär tog slut. I sin självbiografi berättade hon många år senare att ingen längre ville ha hennes texter efter ESC 1984. Trots tjugofem framgångsrika år i branschen hade hennes rykte reducerats till rimmet "Diggi-Loo Diggi-Ley, alla tittar på mig" - ett rim hon inte ens hade skrivit.
Torgny Söderberg drog vidare och satsade helhjärtat på sitt nya fynd Lena Philipsson - ett samarbete som skulle bli betydligt mer långlivat än att skriva för Herreys.
Bröderna Herrey har återförenats ett par gånger och 1994 försökte de sig på en comeback utan större framgång. Per blev jurist på Svenska musikerförbundet, Louis blev missionär och lärare medan Richard fortsatt en bana som artist.
Herreys / Diggi-Loo Diggi-Ley (Sverige 1984)
1:a plats av 19 bidrag i Luxemburg
Jag har en härlig minne av den här låten. Mina två tanter och tre kusiner bodde (och bor fortfarande) i Sverige, så ofta under vinterlov åkade jag och min syster till Stockholm. I 1984 efter en dag i sverigefärjan kom vi hos dem just när Melodifestivalen var redo att utse vinnaren. Mina tre unga kusiner var överlyckliga över segraren och hoppade upp och ner på soffan. Vi hade just kommit in och den första saken vi hörde var vinnarlåten. Den var den första gången jag hörde vinnarlåten från en annan land några månader innan Eurovision Song Contest. Jag tyckte om låten då, och fortfarande tycker att den var en värdig vinnare också i Luxemburg.
SvaraRaderaStikkan må ha haft större succé utomlands, men kan man säga att Bert till slut hade mer frangång inom Sverige? Stig Anderson hade Abba och Ted Gärdestad, men Bert hade tiotals av frangånsrika artister från 1970-talet till 2000 och vidare.
Det stämmer att Bert var vansinnigt framgångsrik i Sverige. Under 1980-talet fanns det inget annat svenskt skivbolag som sålde lika mycket men Mariann producerade också en stor mängd musik som det aldrig blev något med. Om Bert haft lite mer fingertoppskänsla och lite bättre strategier för marknadsföring så kunde han lätt ha varit ännu större.
Radera