La fiesta terminó / Spanien 1985

Det har sagts många gånger genom åren att spansk tv verkligen inte vill vinna den här tävlingen. De allra vildaste ryktena påstår att spansk tv med flit saboterade sina egna chanser 1979 - en teori som faktiskt inte kan stämma då juryns interna röstning finns bevarad. Men ändå.

Trots allt detta får man ändå känslan att spanjorernas tävlingsinstinkter vaknat till liv vissa år då TVE ser ut att ha satsat lite extra. 1985 är i allra högsta grad ett sådant åt. Möjligen hade framgången i Luxemburg året innan något med saken att göra.

I vilket fall ställde man upp med ett riktigt dream team. Juan Carlos Calderón hade nästan vunnit hela finalen med "Eres tú" 1973 och hade sedan dess blivit en av den spanskspråkiga världens mest framgångsrika kompositörer.

Paloma San Basilio började sin bana som popsångerska men blev en enorm stjärna efter att ha spelat titelrollen i den spanska uppsättningen av Andrew Lloyd Webbers musikal Evita.

Med glöd och intensitet och inte så lite diva-manér satte hon tänderna i "La fiesta terminó" ("Festen är slut") - en grandios ballad om det som inte längre är och det dumma i att lägga mer ved på den eld som brunnit ut. "Vad tjänar det till att älska varandra utan kärlek, varför ska vi fortsätta ljuga för oss själva?"

Spanien gick in i tävlingen som en av favoriterna och Paloma gnistrade och sprakade i direktsändning. Vad som sedan gick fel kan man diskutera till tidens ände men jurygrupperna visade sig inte alls särskilt imponerade. Den spanska favoriten slutade på en snöplig delad fjortondeplats med Turkiet.

Den eventuella besvikelsen skakade man snart av sig. Låten blev en stor framgång på hemmaplan och Palomas stjärna blinkade möjligen till men fortsatte sedan att stiga.

Möjligen dröjde sig en viss irritation kvar hos Juan Carlos Calderón som fyra år senare gav sig in i tävlingen på nytt, möjligen för att visa var skåpet ska stå.

Bland de bidrag som TVE valde bort är det värt att notera "Ni tú ni nadie" med Alaska y Dinarama, ett spår som idag är en riktig evergreen och popklassiker och som säkert kunna fylla en intressant lucka i det rätt balladtunga startfältet i Göteborg. 2010 spelade Alaska in låten på nytt med sitt nya band Fangoria.

Uppdaterad 12 juli 2023



Paloma San Basilio / La fiesta terminó (Spanien 1985)
Delad 14:e plats av 19 bidrag i Göteborg

Geef het op / Belgien 1991

Ibland är en melodifestival allt man behöver för att få fart på karriären. Ibland behöver man inte ens vinna. Popkillarna i Clouseau - med sångaren Koen Wauters i spetsen - hade satts ihop av managern Bob Savenberg för att ta Belgien med storm.

Bandets första singel sålde i föga imponerande 427 exemplar men man skulle snart lyckas åka snålskjuts på någon annans framgång. När Ingeborg (Belgien 1989) ställde upp i popfestivalen Baccarabeker 1988 behövde hon en manlig duettpartner. Koen Wauters kallades in, det blixtrade till i personkemin och "Verlangen" blev en stor framgång.

Följande år ställde såväl Ingeborg som Clouseau upp i den belgiska finalen och de båda slogs om segern in i det sista. Clouseau snubblade på målsnöret men nu smällde det till rejält och "Anne" blev en monsterhit i Flandern. Bandet släppte två album på mindre än ett år och hysterin runt gruppen var total.

Istället för att ordna en vanlig nationell final 1991 bjöd flamländska BRT helt enkelt in Clouseau att representera landet. Man tog fram tre potentiella bidrag som framfördes i ett specialprogram där jurygrupper fick rösta fram vinnaren.

"Geef het op" ("Ge upp") var en energisk och fartfylld poplåt, en sort som skulle visa sig sällsynt vid finalen i Rom där nästan alla deltagarländer ställde upp med ballader. Belgien sågs som något av en dark horse men placerade sig underligt nog långt ned på listan med bara en handfull poäng.

Kanske hade Carola stulit alla poäng från belgarna? Kanske var Koen Wauters något nonchalanta stil lite för mycket för jurygrupperna? Kanske hade det gått bättre om man tagit med sig den tuffa, souliga kör man haft med sig i den nationella finalen till Rom?

Ett roligt sammanträffade är förstås att finalen avgjordes i Cinecittà - Roms anrika filmstudior - där filmerna om den misslyckade kommisarien Clouseau (som gruppen tagit sitt namn efter) spelats in.

En sextondeplats var inget som bekom de flamländska fansen. Clouseau förblev omåttligt populära och likt ett belgiskt Gyllene Tider har bandet fått evigt liv och släpper än idag nytt material även om Clouseau och Koen Wauters alltmer synonyma med tiden.

En internationell satsning under 1991 blev mindre lyckad - "Close Encounters" blev en hit här och där men sedan hände inget mer - och sedan dess har bandet satsat på sin hemmapublik och texter på flamländska.



Clouseau / Geef het op (Belgien 1991)
16:e plats av 22 bidrag i Rom