One Life / Malta 2011

1919 blev det Brittiska imperiet större än det någonsin tidigare varit och förblir det största rike världen skådat genom historien. En sak de brittiska herrarna lämnade efter sig i nästan alla sina kolonier var sin repressiva syn på sexuella minoriteter och skarpa straffskala mot allt som inte vara heterosexualitet. Malta var inget undantag.

Malta avkriminaliserade homosexualitet 1973 trots hårda protester från såväl kyrkan som det kristdemokratiska Nationalistpartiet. Sedan hände det inte så mycket på ganska många år och det maltesiska samhället förblev konservativt och allt annat än gayvänligt.

När vinden väl vände så vände den hastigt. I en stor undersökning som gjordes 2006 motsatte sig hela 73% av befolkningen att samkönade par skulle få gifta sig, men bara sex år senare hade den siffran sjunkit till 52%. Och mitt i den här betydande attitydförändringen klev Glen Vella fram och vann den maltesiska melodifestivalen 2011.

Glen Vella hade börjat sjunga på allvar som 13-åring och studerade piano och röst. Han tog steget ut i offentligheten då han 2005 för första gången deltog i den maltesiska ESC-uttagningen.

Paul Giordimaina - som själv tävlat för Malta då landet gjorde comeback i Rom 1991 - skrev "One Life" till den unge sångaren som nu fick chansen att uttrycka sig ovanligt fritt om rätten att vara den man är utan att skämmas eller gömma sig. Bakom honom på scenen dansade hans pojkvän Sandro Zammit.

I Düsseldorf gjorde det maltesiska gänget ett sympatiskt men kanske lite valpigt och lättviktigt intryck. Precis som med Montenegros Slavko sex år senare förstod kanske inte tittarna riktigt en hur stor grej det här var på hemmaplan, men Glen Vella var ändå svindlande nära final. Två poäng till så hade han tagit den sista  finalplatsen istället för Schweiz.

Glen Vella har fortsatt att sjunga och har skaffat sig mer pondus med åren. 2021 kom hans kanske största stund hittills då han vann den återuppväckta inhemska sångtävlingen Muzika Muzika med den snygga "Ħarsa Biss" ("Titta bara"). 

Året innan hade Glen Vella och Sandro Zammit gift sig. Könsneutrala äktenskap infördes på Malta 2017 efter ett närmast enhälligt beslut i parlamentet och enligt ILGA Europe har Malta Europas bästa lagstiftning för hbtiq-personer. 

Glen Vella / One Life (Malta 2011)

11:e plats av 19 bidrag (semifinal) i Düsseldorf

Mižerja / Kroatien 2013

Ingenting verkade längre fungera för Kroatien - man floppade med förhandsfavoriter, med nykomlingar, med rutinerade stjärnor. Man bestämde sig för att om man ändå ska vara med och tävla kan man ju lika gärna skicka något riktigt lokalt.

Klapa är en typ av stämsång med långa traditioner i Dalmatien och vars rötter kan spåras tillbaka till den romersk-katolska liturgiska kyrkomusiken. En klapa (ordet betyder ungefär "en grupp vänner") är traditionellt ett antal män som sjunger intrikata harmonier med texter som handlar om vin, kärlek, havet och hemlandet.

En klapa består alltid av en förstetenor, en andretenor, en bariton och en bas. Samtliga röster kan dubbleras utom förstetenoren. Traditionellt sjunger en klapa a cappella och sångformen är sedan 2012 upptagen på UNESCO:s lista över immateriella kulturarv.

HRT bestämde sig för att rida på vågen och skicka en klapa till Malmö. Två olika jurygrupper tillsattes: den ena valde ut en passande sång och den andra satte ihop en "super-klapa" av medlemmar från färdigt existerande grupper.

Den nya gruppen fick namnet Klapa s mora ("Klapan från havet") och den utvalda låten hette "Mižerja". Först övervägde man att framträda a cappella även i ESC men bestämde snart att en musikbakgrund skulle passa bättre i sammanhanget.

De sjungande herrarna uppträdde i kläder inspirerade av de klassiska tornerspel som hållits varje år i Sinj sedan 1715 och som även de står på samma UNESCO-lista som klapan. Sången satt prickfritt men de kroatiska traditionerna slog inte an någon djupare sträng i det övriga Europa och det blev ingen finalplats.

Faktum är att hela det före detta Jugoslavien åkte ut i semifinalerna i Malmö och nu hade man fått nog i såväl Zagreb som Belgrad: året efter hoppade Kroatien och Serbien av tävlingen, precis som Bosnien-Hercegovina gjort redan tidigare.

Klapa s mora / Mižerja (Kroatien 2013)

13:e plats av 16 bidrag (semifinal) i Malmö

 

Dying To Try / Irland 2017

Den svenske låtskrivaren och producenten Jörgen Elofsson hade redan haft en lång och framgångsrik karriär och gjort stora hits för bland andra Britney Spears och Kelly Clarkson, men att arbeta med Agnetha Fältskog skulle bli den riktiga juvelen i hans krona.

När Abba gått skilda vägar och den egna solokarriären inte blivit vad någon hoppats på gick Agnetha in i en tyst period där hon varken sjöng, spelade eller lyssnade på musik under tio års tid. Att Jörgen Elofsson lyckades locka henne till studion för att spela in sin första popskiva med nyskrivet material på tjugosex år var en sensation.

"A" släpptes under våren 2013 och möttes av idel entusiasm: lovord i pressen och guldskiva i flera länder. Möjligen att slutprodukten var lite väl snäll och polerad men helheten var stark och den verkliga attraktionen låg i att få höra Agnethas röst på nytt. 

Albumet innehöll tio spår, samtliga skrivna helt eller delvis av Jörgen Elofsson. Gissningsvis hade det funnits ett antal låtar till som man testat men som slutligen blivit liggande i byrålådan.

I december 2016 meddelade RTÉ att de lagt sitt deltagande i den kommande upplagan av ESC i händerna på nöjespappan Louis Walsh som tidigare lanserat Boyzone, Westlife och Jedward. Han valde ut den 20-årige Brendan Murray, som tidigare sjungit i bandet HomeTown som haft en framgångsrik men kort bana under Walsh ledning.

Glädjen var inte direkt öronbedövande i irländsk media då det offentliggjordes att den utvalda låten var skriven av Jörgen Elofsson i samarbete med brittiske James Newman. Än en gång hade irländska låtskrivare förbigåtts i urvalsprocessen.

"Dying To Try" var en prydlig liten ballad som faktiskt mycket möjligt skulle kunna ha varit en av låtarna som blev över från Agnethas skiva. Med en annan text och i en annan tonart - och kanske lite mindre röstakrobatik - kunde den absolut ha varit skivans nionde spår eller så.

I Kiev hade man utrustat Brendan Murray med en hel luftballong som mest verkade distrahera utan att ha något direkt med varken låten eller sångaren att göra. Ballongen till trots lyfte aldrig framträdandet och Irland misslyckades i semin för fjärde året i rad.

Mest överraskande i hela soppan är väl att någon så erfaren som Louis Walsh - som ofta fått uttala sig som något slags expert då det gällde ESC - för en sekund kunde tro att en sådan dussinlåt skulle kunna hävda sig i sammanhanget. Året efter dök Brendan Murray upp i brittiska X-Factor - ett program där Louis Walsh hade utmärkta kontakter - men har sedan dess mest släppt singlar utan någon större framgång.

Jörgen Elofssons låtar har sedan dess medverkat i såväl svenska som tyska finaler medan hans låtskrivarpartner James Newman representerade Storbritannien vid ESC i Rotterdam 2021, där han fick noll poäng från såväl jury som tittare.

Brendan Murray / Dying To Try (Irland 2017)

13:e plats av 18 bidrag (semifinal) i Kiev

Follow My Heart / Polen 2006

En av de mest obekväma saker många kan tänka sig är att man helt plötsligt ska befinna sig öga mot öga med någon man tidigare haft ihop det med, eller - ännu värre - flera stycken av sina ex på samma gång. Inte minst om man står där tillsammans med sin nuvarande kärlek. Michał Wiśniewski - frontfigur i polska Ich Troje - verkar inte haft några betänkligheter alls beträffande sådant.

Den första upplagan av gruppen hade haft Magdalena Pokora som kvinnlig vokalist (under artistnamnet Magda Femme). Hon och Wiśniewski var gifta med varandra och hade ett barn tillsammans, men när skilsmässan var ett faktum lämnade hon bandet.

Också bandets nya sångerska Ania Świątczak var ihop med den manliga frontfiguren, om någon tycker det är kul att leta mönster i tillvaron.

När Ich Troje för andra gången vann den polska finalen hade man bestämt sig för att slå på stort och bjuda in såväl Magda Femme som Justyna Majkowska - bandets sångerska i glappet mellan fruarna som varit med på scenen i Riga 2003 och som såvitt källorna hävdar aldrig varit ihop med sångaren - att delta i bidraget.

För att utnyttja regelverket till fullo och ha maxbesättning på scenen tog man även in den tyske rapparen Olaf "O-Jay" Jeglitza från eurodance-gruppen Real McCoy. Under namnet "Ich Troje featuring Real McCoy" bjöd man på extravaganta kläder, pyroteknik, masker och en mängd människor som sjöng så mycket de bara kunde. Som om det inte räckte slutade framträdandet med att Michał Wiśniewski visade upp den för tillfället aktuella flickvännens stora gravidmage inför kamerorna.

Sannolikt tyckte en och annan tittare hemma i soffan att det blev lite mycket av allt det goda, men det polska landslaget var snubblande nära att ta sig till final. I slutändan blev det stolpe ut och tidig sorti.

Ich Troje har levt vidare med stor framgång men inte heller Ania Świątczak bestod. Även hon gifte sig med Michał Wiśniewski men skilde sig efter bara ett par år och lämnade även hon bandet i samma veva.

Om Michał Wiśniewski skulle vilja förena sina tidigare sångerskor på nytt får han göra det någon annanstans än i ESC - med nuvarande regler som föreskriver max sex personer på scenen skulle inte alla tidigare medlemmar få plats.

Ich Troje feat Real McCoy / Follow My Heart (Polen 2006)

11:e plats av 23 bidrag (semi) i Aten