Från början var planen att hålla festivalen i Sanremo - som en hyllning till den egna italienska varianten som stått modell för den internationella upplagan - men på grund av säkerhetsläget i världen flyttades hela tillställningen i januari till den anrika filmstaden Cinecittà i Rom.
När de deltagande länderna droppade in i Rom visade det sig att ingenting fungerade. Scenen var inte färdig då repetitionerna började och den svenska delegationen hade fått en riktigt liten loge där inte alla fick plats att sitta samtidigt.
De båda programledarna Gigliola Cinquetti (Italien 1964 och 1974) och Toto Cutugno (Italien 1990) saknade språkkunskaper och var lindrigt insatta i hur programmet skulle genomföras. Orkestern var under all kritik. Och så vidare, och så vidare.
I en intervju på fredag kväll suckade Sveriges kommentator Harald Treutiger att arrangörerna fortfarande låg två veckor efter i planeringen, "trots att tävlingen är imorgon". Efter avslutad sändning skrev alla deltagande länder - utom Belgien och värdlandet - under en protest mot den undermåliga organisationen. En så kaosartad årgång hade ingen skådat tidigare.
Samme Treutiger menade i flera sammanhang att Italiens eget bidrag var tävlingens sämsta och förmodligen utvalt för att säkerställa att man skulle släppa ta hand om arrangemanget en gång till. De svenska tidningarna var av exakt samma åsikt men den var nog en smula förhastad.
Peppino di Capri var en erfaren 51-åring med en mängd stora hits i bakfickan. Han hade redan vunnit Sanremo två gånger och var ett aktat namn inom italienskt musikliv. Hans bidrag - som handlade om hur underbart vacker världen är för den som är förälskad - var en mjuk och sinnlig komposition, och möjligen den mest genuint italienska som tävlat i ESC.
Texten var på neapolitanska, som har status som eget språk - nära besläktat med men äldre än standarditalienskan. Sedan 2008 har neapolitanskan status som skyddat språk i regionen Kampanien och ungefär 5,7 miljoner italienare talar det som modersmål.
Svenskarnas förväntningar att Italien skulle bli sist i omröstningen kom på skam rejält: Peppino blev sjua totalt med fullpoängare från Finland och Portugal. Idag är Peppino di Capri i delad ledning över de artister som deltagit flest gånger i Sanremo (tillsammans med Al Bano, Anna Oxa, Milva och Toto Cutugno).
Uppdaterad 15 maj 2024
Peppino di Capri / Comme è ddoce 'o mare (Italien 1991)
7:e plats av 22 bidrag i Rom
Jag har då aldrig förstått vad alla jurygrupper såg i det här bidraget.
SvaraRaderaJag skulle i alla fall ha kunnat tro att italienarna ville floppa med flit.
Jag minns att Harald Treutiger också sa att Peppino önskade att låten skulle bli lika känd som "O sole mio", och det trodde inte Harald på (och där fick han ju onekligen rätt). :) Annars ingen dålig låt utan lite mysig faktiskt, men lätt att glömma efteråt.
SvaraRaderaTrevligt att du är igång med alla bidragen igen nu! :) Trist däremot att inte få läsa någonting på Tobson in Euroland detta år, men jag har ju full förståelse för om du inte kände för att skriva något där. Jag var själv kraftigt inne på att avstå Eurovision i år - allting kändes liksom bara fel på så många sätt - men jag tittade till slut i alla fall efter mycket noggranna överväganden, och det ångrar jag faktiskt inte.
Jag bestämde mig egentligen redan förra året för att förmodligen låta Tobson in Euroland ligga kvar på is den här gången. Folk är så snabba att fultolka det man skriver och när jag länkade på Facebook slogs folk verbalt i kommentarerna. Det var inget kul, jag var inte bekväm med det. Vi ser om det ändrar sig, men i år var det ganska skönt att inte vara en synlig tyckare.
RaderaDu är en höjdpunkt vart du än skriver- fortsätt i vilken takt du vill- det är uppskattat hursom!
SvaraRaderaTack! Det gör mig så glad att du gillar.
Radera