Marjorie Noël var en ny talang på stjärnhimlen och skivbolaget Barclay ville tydligt lansera henne via Eurovisionens schlagerfestival. Man hade skickat in "Bonjour mon amour" till den franska uttagningen men när monegaskisk tv nappade på kroken var det med en annan låt.
Sångerskan - som egentligen hette Françoise Nivot - var en 19-åring från Paris som ofta hjälpt till i föräldrarnas café och också sjungit för besökarna då tillfälle givits. Uppmuntrade av detta skickade föräldrarna Françoise till en talangscout för att göra henne känd.
Talangscouten gillade det han hörde och lyckades skriva kontrakt med storbolaget Barclay som insisterade på att byta ut hennes namn. Det gjorde man för det mesta - måhända inspirerade av att det var standard i Hollywood - och i just det här fallet var det säkert bra att inte hamna i skuggan av Françoise Hardy. Marjorie Noël var född.
I Neapel visade sig tävlingslåten "Va dire à l'amour" - en sång där en trulig ung flicka berättar att hon minsann är stor nog och inte orkar vänta längre och att kärleken gjorde bäst i att skynda på en smula och hitta henne så snart den bara kan - vara lite väl snäll och sakna all den energi och finess som gjorde Luxemburg till en vinnare. Men en plats mitt i resultatet sågs som helt acceptabelt och karriären rullade på.
Om Marjorie för det mesta förblev en sångerska i mängden i sitt hemland slog hon något överraskande till och fick ett par stora hits i Japan, bland annat "Dans le même wagon" och "Je te dis mon âge" som båda fick långa liv. Även i Tyskland fanns ett intresse för henne efter att hon synts i ESC.
Ändå gick allting fel väldigt fort. 1966 var Marjorie ute på vägarna som en av flera artister i ett stort turnépaket då sällskapet råkade ut för en allvarlig trafikolycka. Trots allvarliga smärtor ville Marjorie visa sig lojal mot sina arbetsgivare och ville till varje pris genomföra turnén till slut.
En läkare gav henne starka smärtstillande mediciner i stora doser. Det verkar ha gjort jobbet men det fick också sångerskan att dramatiskt gå upp i vikt, något som skivbolaget genast använde som svepskäl för att avsluta hennes kontrakt i förtid. De visade med hela handen att unga sångerskor var utbytbara. Att Marjorie varit lojal mot dem brydde de sig inte om.
Arma Marjorie Noël tappade helt självförtroendet och tron på sig själv som artist. När hon mötte kärleken och gifte sig två år senare lämnade hon den offentlighet som redan lämnat henne bakom sig. Marjorie blev åter Françoise och glömdes bort i sitt hemland. Hon avled 30 april 2000, endast 54 år gammal.
I Japan har man åtminstone inte glömt Marjorie Noël. 2020 släpptes en dubbel-CD med sångerskans bästa låtar där man kan höra både "Va dire à l'amour" och "Bonjour mon amour". Någon liknande samling verkar aldrig ha givits ut i Frankrike.
Mycket av informationen i det här inlägget har jag hittat här.
Marjorie Noël / Va dire à l'amour (Monaco 1965)
Delad 9:e plats av 18 bidrag i Neapel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar