Sevgiliye son / Turkiet 2001

Som om ingenting skulle ha hänt fortsatte TRT att anordna samma gamla nationella final som just ingen ville vara med i och just ingen visade något större intresse för. Paradoxalt nog hade det ändå gått bättre på senare år - de tidigare så vanliga bottenplaceringarna hade lyst med sin frånvaro.

I startfältet 2001 fanns faktiskt en stjärna i vardande. Turkcypriotiska Işın Karaca hade i flera år varit bakgrundssångerska åt den omåttligt populära Sezen Aksu och skulle kort tid senare slå igenom ordentligt med sitt första album i eget namn. "Kaderimsin" kunde ha piggat upp den rätt sömniga tillställningen i Köpenhamn men juryn gick på ett helt annat spår.

Vann gjorde istället en mycket stillsam liten ballad som för all del var stilfull men inte direkt spännande. Aftonbladets Per Bjurman skrev att kompositören försökt skriva sju låtar på en gång, vilket var "synd på en så lovande inledning".

Styrkan låg snarast i framförandet: Sedat Yüce var en 24-årig trumpetare som också hade en fin röst och bra närvaro på scenen. Han hade deltagit två gånger tidigare som soloartist i den nationella ligan.

I Köpenhamn fick han slåss med producenten för att få uppträda i sin vita kostym. Vitt är en notoriskt svår färg i tv som kan framkalla underliga effekter i kamerorna, och de kläder som ser vita ut i sändning har oftast en annan färg när man ser dem i verkligheten.

Bortsett från en tiopoängare från gamla ärkefienden Grekland fick turkarna mest ströpoänger av olika valörer, men då de allra flesta poäng koncentrerades till länderna i toppen räckte Sedats 41 poäng till en elfteplats.

Sedat Yüce blev inget stort namn men har blivit kvar i musikbranschen där han sjunger, blåser trumpet och arbetar som sånglärare. 2005 ställde han upp på nytt i den turkiska finalen utan att vinna.

Sedat Yüce / Sevgiliye son (Turkiet 2001)

11:e plats av 23 bidrag i Köpenhamn