25 april 2020

Se piangi, se ridi / Italien 1965

1985 startade ett nytt underhållningsprogram i Nederländerna som hette Soundmix Show. Konceptet var genialiskt enkelt och underhållande: vanliga människor förvandlades till stjärnor och skulle sjunga så likt någon känd artist de bara kunde.

Det tog några år men under 1990-talet erövrade Soundmix hela Europas tv-rutor. I Sverige hette det Sikta mot stjärnorna och hade Lasse Holm som programledare. Under ett par år ordnades även en internationell final där olika länders bästa efterapare fick tävla mot varandra. Kul underhållning och en och annan stjärna tändes på köpet.

När man ser och hör den italienska superidolen Bobby Solo i mitten av 1960-talet skulle man nästa tro att man skådade en prototyp till Sikta mot stjärnorna. Den hippa unga stjärnan låter exakt som Elvis Presley efter en lyckad språkkurs i italienska. Hans egentliga namn var Roberto Satti, men det tyckte inte skivbolaget var något riktigt popstjärnenamn.

Det stora genombrottet hade kommit på ett underligt sätt: Bobby Solo diskvalificerades från Sanremo 1964 efter att ha mimat sitt bidrag till förinspelad sång. Det bröt mot alla regler men sångaren hade tappat rösten och tyckte det var värt att chansa.

Regelbrottet sågs som rebelliskt och utmanande och de italienska tonåringarna fick en ny idol över natt. "Una lacrima sul viso" toppade listorna i två månader och sålde i två miljoner exemplar.

1965 kom han tillbaka och vann hela Sanremo och fick därför även representera Italien i ESC. Eftersom Gigliola Cinquetti vunnit året innan fick han tävla på hemmaplan - så mycket hemmaplan som Neapel någonsin kan vara för en gosse från Rom.

I Neapel fortsatte han på det rebelliska spåret och dök helt enkelt inte upp till sina första repetitioner och ingen verkade veta var han var. Tidningarna trodde sig veta att han stannat i Rom för att fira sin 20-årsdag men arrangörerna skruvade nervöst på sig.

Till finaldagen var Bobby Solo upphittad och närvarande och sjöng sitt bidrag precis så innerligt som Elvis skulle ha gjort. Jurygrupperna var ovanligt välvilligt inställda till såväl ungdomliga toner som italienska bidrag och slutresultatet blev en klart godkänd femteplats.

Bobby Solo visade sig vara en ganska snäll rebell och höll sig kvar på toppen under hela decenniet. När karriären svalnade på 70-talet öppnade han inspelningsstudior i Rom innan han gjorde stor comeback i Sanremo 1980 med "Gelosia".



Bobby Solo / Se piangi, se ridi (Italien 1965)
5:e plats av 18 bidrag i Neapel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar