Nuku pommiin / Finland 1982

Världen hade knappast blivit en tryggare plats sedan Monaco sjöng om den stora bomben 1967. Det kalla kriget var fullständigt bottenfruset och tonläget var högt mellan öst och väst. På båda sidor om muren fruktade man att tonläget skulle eskalera och att kärnvapen på bara några minuter skulle utplåna allt liv i Europa.

Finlands bidrag 1982 tog tjuren vid hornen kan man säga och satte ord på det alla tänkte och fruktade. Lite oväntade ord måhända:

"Om någon snart kastar kärnvapenbajs på vårt Europa
Vad säger du när vi står där och får smutsen i våra ansikten
Om någon slänger en bomb i nacken på dig
Hinner du knappast ens märka det..."

Titeln är ett finskt idiomatiskt uttryck för att försova sig - ordagrant översatt "att sova fram till bomben", vilket texten anklagade världens makthavare för att göra. Eller sticka huvudet i sanden, om man så vill.

Timo Kojo hade spelat med i ett par grupper innan han 1979 fick en stor solohit med "So Mean", en typ av dansvänlig rock också gått hem på de finländska diskoteken. När uppföljarmaterialet inte slog an kom man på den smått vansinniga idén att ställa upp i ESC.

Låtskrivarna Juice Leskinen och Jim Pembroke var båda väletablerade rockmusiker som inte direkt älskade ESC - men som gärna ville vara med, Jim Pembroke vann för andra året i rad - och som nu enligt egen utsago bestämt sig för att utrusta Kojo med den sämsta eurovisionslåten någonsin. I Harrogate verkade juryn hålla med och Finland fick inte en enda poäng. Istället östes det poäng över Västtysklands betydligt mer städade fredsvisa.

Nollan satte sina spår och efter Harrogate förknippades Kojo just inte med något annat än just den. I många år efteråt fruktade Finland varje år att man skulle få "noll poäng igen" trots att Kojo är den enda finska nollpoängaren i modern tid. Den finska ambassaden i Spanien protesterade i offentligheten mot Yles val av låtar och ansåg att dåliga finländska bidrag försvårade deras uppgift att sprida en positiv Finlandsbild.

Fast med handen på hjärtat finns här ingenting att skämmas över. I en snäll och välkammad festival dök Kojo upp som en häftig uppenbarelse i sin röda skinnpaj. Ingen låt hade tidigare varit lika rockig och lika punkig. Få låtar grep sig an verkligheten på ett lika provocerande uppriktigt sätt.

Och kanske är det mer rock'n'roll att komma sist med noll poäng än att hamna någonstans i mitten?

Kojo / Nuku pommiin (Finland 1982)
18:e plats av 18 bidrag i Harrogate