Ett djupt andetag och sedan börjar vi

Jag har älskat Eurovision Song Contest sedan 1983, då jag var sju år gammal. Inget annat intresse jag haft i mitt liv - och jag har många - har påverkat mig och min syn på tillvaron lika genomgripande som just Europas största sångtävling och världens största direktsända underhållningsprogram.

Lätt smittad av den grasserande Carolafebern såg jag det första av två program som presenterade de bidrag som skulle tävla vid finalen i München. Norge hade försett sitt bidrag med en liten video där Jahn Teigen och Anita Skorgan trickfilmats in på tangenterna till ett piano. Just detta i kombination med en klämmig refräng lämnade ett outplånligt intryck. Efter det var världen inte mer sig lik.

Bryssel 1987. De flesta får poäng men inte alla.

Under åren har jag lyssnat och lärt mig och tänkt ut saker. Jag har fått jobba som reporter och kommentator och krönikör och har haft stor nytta av alla de där tankarna.

I vanliga fall eurovisionsbloggar jag på Tobson in Euroland men här börjar jag mitt nya projekt på svenska. Jag tänker presentera varenda låt som någonsin tävlat i Eurovision Song Contest. Berätta lite mer om dem, sätta in dem i något slags sammanhang och så förstås säga vad jag tycker om dem.

Den genialiska idén har jag lånat av Ewan Spence. Stort tack för den.

Det finns ju så mycket mer än bara de korta, snärtiga bidragen. Här finns sextio år av europeisk historia, kultur och utveckling. Här finns politik, trender och mode. Här finns idéer som en gång varit revolutionerande men som kanske redan avfärdats. Här har det byggts broar och rivits murar, här har det krigats och här har det sjungits om fred. Här har karriärer rivstartat och kraschlandat. Drömmar har infriats och krossats.

Det finns så mycket att berätta och det roliga tar aldrig slut. Nu börjar vi.