5 juli 2021

Space / Montenegro 2017

När föddes idén att Eurovision Song Contest är det bästa homosexuella män vet? Bögarnas julafton? Konceptet har funnits länge men verkligen inte från tävlingens början. Under tävlingens första decennium var manlig homosexualitet en kriminell handling i flera av de mest tongivande deltagarländerna.

Företeelsen är betydligt äldre än så men den första gången jag kan minnas att svenska tidningar skulle ha gjort kopplingen mellan ESC och homosexuella män är i Dublin 1997, då Per Bjurman i Aftonbladet kallade hela tävlingen en "gayhappening" i en ganska snäll men ändå sensationslysten krönika.

Om man i kontinentens nordvästra delar varit relativt snabb att låta sin gamla favorittävling draperas i regnbågsflaggor - kanske i ett försök att visa hur frigjorda och välvilliga man är - gäller verkligen inte samma förutsättningar överallt. I många länder var och är mainstreampublikens uppfattning att det här främst rör sig om underhållning hela familjen kan samlas kring utan att någon ska behöva förfäras.

Montenegro hörde definitivt till den skaran länder och när tv-bolaget internt valde ut Slavko Kalezić så utmanade man de lokala normerna rejält. Det tyckte RTCG i och för om att göra: såväl 2012 som 2013 hade tänjt på ramarna men nu gjorde man det på ett annat sätt.

Slavko hade blivit känd via X-Factor Adria och hade släppt ett par singlar sedan dess. Han väckte uppseende på många sätt - inte minst för sin brist på traditionellt manlig utstrålning - och han hade inte tänkt vara mindre uppseendeväckande i ESC.

Iförd genomskinlig topp och en blå kjol som snart byttes mot glitterbyxor dansade Slavko fram och viftade med sin långa fläta. Och här uppstod en krock som hette duga. I de länder där Slavko sågs som utmanande framstod han garanterat som lite för mycket medan hans show framstod som tam och snäll för den andra delen av publiken. Det tillsammans med en låt som var trevlig men lite väl harmlös resulterade i ännu en missad finalplats.

Mest av allt visar det kanske att den stora publiken har dåligt minne. Det hade bara gått tjugo år sedan Europas församlade kommentatorer flämtade till över Islands Paul Oscar.

Slavko dök senare samma år upp i brittiska X-Factor och gav ut 2018 ut boken "Moja istina" ("Min sanning") om sin erfarenhet i rampljuset. Ett år senare satte Slavko upp "Moja istina" som en stor show med finansiellt stöd av Montenegros kulturministerium.


Slavko Kalezić / Space (Montenegro 2017)
16:e plats av 18 bidrag (semi) i Kiev

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar