12 januari 2020

Jack In The Box / Storbritannien 1971

Lilla fattiga Irland - vid den här tiden Västeuropas fattigaste land - skulle stå värd för ESC och det väckte en hel del frågor. Skulle de klara av en sådan organisatorisk och teknisk utmaning? Och skulle de klara av att sörja för alla delegationers säkerhet?

Framför allt väckte den sista frågan en viss oro på BBC. Oroligheterna på Nordirland hade eskalerat och liknade mer och mer ett fullt inbördeskrig. Vilken brittisk artist skulle ens våga ta på sig ansvaret att representera Storbritannien på Irland och eventuellt dra på sig IRA:s vrede?

Efter en del funderande bestämde man sig för at satsa på Clodagh Rodgers - en rivig och slagfärdig 24-åring som haft stora framgångar på topplistorna med låtar som "Goodnight Midnight" och "Come Back And Shake Me". 1969 hade hon varit Storbritanniens bäst säljande kvinnliga artist och dessutom hade hon en klar fördel i sammanhanget: hon var själv en katolik från Nordirland. Det kändes taktiskt rätt.

Sedan gick allting ganska mycket som det brukade för de hippa kvinnliga artister som valdes ut att representera BBC i ESC: Clodagh - som mest sjungit ganska progressiv pop med tydliga drag av soul - sattes att sjunga sex låtar i en nationell final där nästan alla bidrag var väldigt dammiga och traditionella schlager.

I en intervju före finalen fick Clodagh frågan vilken låt hon själv hoppades skulle vinna. "Det får bli vilken som helst bara det inte blir Jack In The Box", blev svaret. Hon anade säkert att det var just denna Puppet On A String-klon - glad och lättrallad, som en barnvisa för vuxna - skulle slå an hos den brittiska publiken och naturligtvis hade hon helt rätt.

Själv hade Clodagh tydligtvis hoppats på "Another Time, Another Place" den enda låten i startfältet som lät samtida och spännande. När den trista "Jack In The Box" vann var planen i det längsta att släppa "Another Time, Another Place" som uppföljarsingel, men Engelbert Humperdinck (Storbritannien 2012) hann före och fick en hit med samma låt.

På plats i Dublin gjorde Clodagh stort intryck på den församlade pressen och Storbritannien hörde i vanlig ordning till de största vinnarfavoriterna. Clodagh - som säkert anade att låten knappast skulle räcka hela vägen - tänkte använda sina tre minuter till fullo och hade en överraskning på lut för tittarna.

Högsta mode var kortkorta hot pants, något som flera av de kvinnliga artisterna repeterat i men ingen tänkte uppträda i. Det ansågs småfräckt och vågat att visa benen och när det väl gällde satsade artisterna på lite längre kjolar istället. Clodagh hade tävlingens kortaste små byxor redo för finalen men dolde dessa in i det sista under ett längre par byxor som hon plockade bort i sista stund innan hon skulle in på scenen.

En annan gimmick det också talades om en del var att Clodaghs syster Lavinia var med på scenen som en av fyra körsångerskor.

Juryn höll ned poängen en aning men "Jack In The Box" blev karriärens största hit för Clodagh men lade sig samtidigt som ett täcke över allt annat hon gjort tidigare.

Några månader efter Dublin parodierades hon förvånansvärt kärleksfullt i ett avsnitt av Monty Python's Flying Circus där en av huvudpersonerna drabbas av minnesförlust efter att slag i huvudet och tror sig vara "den unga sångerskan Clodagh Rodgers" - något alla andra runt omkring också tror att han är.

Med tiden blev Clodagh mer framgångsrik som programledare i tv än som skivartist. I slutet av 70-talet drog hon sig tillbaka från rampljuset men återkom något tiotal år senare som framgångsrik musikalskådis i Londons West End.



Clodagh Rodgers / Jack In The Box (Storbritannien 1971)
4:e plats av 18 bidrag i Dublin