La dolce vita / Finland 1989

Efter att fem länder röstat i Lausanne låg Finland på en delad andraplats med Danmark - efter Jugoslavien i ledning - och publiken flämtade till. Ingen hade egentligen tippat någon av de tre låtarna i topp men Finland - som aldrig kommit bättre än sexa - var den riktiga överraskningen.

Anneli Saaristo var en rutinerad 40-åring med mer erfarenhet än de flesta i bagaget. Hon hade börjat sin bana som vokalist i en tangoorkester och hade deltagit två gånger tidigare - 1978 och 1984 - i den nationella finalen för ESC. Hon hade vunnit internationella sångtävlingar i Knokke och Rostock och hörde till Finlands mest älskade artister.

Dessutom verkade hon ha hållit ett öga på eurovisionens sångtävling genom åren och hade spelat in fina finska versioner av Portugals bidrag 1984 ("Jos joskus") och Spanien 1985 ("Päättyneet juhlat").

I den finska finalen hade Anneli tävlat med två bidrag: "La dolce vita" vann hela tävlingen och "Oi äiti maa" - som Petri Laaksonen egentligen skrivit med Arja Saijonmaa i åtanke - blev trea.

Den italienska titeln och den flamencoinspirerade melodin till trots var det ljuva liv det talas om i sången en rakt igenom finsk barndomsidyll som skänkte trygghet och lycka även om man aldrig hittade fram till slutet av regnbågen. Lycka och vemod i total förening. Den finska folksjälen koncentrerad till tre minuter.

Vemodet kändes också i den fina förhandsvideon Yle producerade. Där kan man också skymta Marco Bjurström - välkänd dansare, koreograf och programledare för "Bum-tsi-bum" (Finlands version av "Så ska det låta").

Poängutdelningen sinade en aning framåt slutet - bortsett från fyra poäng från Stockholm fick inte Finland någonting från övriga Norden - men sjundeplatsen sågs som en stor framgång och krönte Finlands relativt framgångsrika 1980-tal. Sången spelades också in i en ovanligt lyckad engelsk version.

Vad man inte visste var att det skulle ta sjutton år innan Finland på nytt placerade sig bland de tio främsta, men då gjorde man det å andra sidan med besked.

Anneli Saaristo förblev en älskad, om än totalt icke-kommersiell, artist som spelat in skivor, turnerat och skådespelat genom åren. 2011 beviljades hon konstnärspension av finska staten.

Anneli Saaristo / La dolce vita (Finland 1989)
7:e plats av 22 bidrag i Lausanne