2 december 2016

Poupée de cire, poupée de son / Luxemburg 1965

Radio Luxembourg var inte bara en engelskspråkig piratradio med tonvikt på hipp och trendig musik. Dess franskspråkiga avdelning riktade sin starka sändare - en av världens mest kraftfulla på sin tid - mot Frankrike där det egentligen rådde ett strikt, statligt monopol på radiosändningar. Radio Luxemburg var annorlunda och spännande, och lockade miljonpublik i Frankrike.

Under de flesta år Luxemburg deltog i ESC var det för möjligheten att göra ett avtryck och lansera nya hits i Europas största och viktigaste tv-program. Att man främst siktade in sig på en ung publik visade sig tydligt 1965 då man bestämde sig för att chansa vilt och våga lite mer än någon annan tidigare gjort.

Det är oklart om man i första hand hade vänt sig till låtskrivaren Serge Gainsbourg eller till tonårsidolen France Gall, men dessa två tillsammans skulle åstadkomma en smärre revolution.

Trots all världens pophysteri hade ESC lyckats hålla den nya musiken på armlängds avstånd och var mest av allt ett forum för schlager, chanson och föräldragenerationens musik. Luxemburgs bidrag till Neapel var helt klart ett högoktanigt stycke pop, delvis försåtligt förklätt till något annat i sitt sofistikerade arrangemang och det faktum att Serge Gainsbourg lånat en del av Beethoven i melodin.

I Neapel fick France det svårt. Den italienska orkestern hatade hennes låt och visslade ut henne efter varje repetition. Serge Gainsbourg tappade humöret och stormade ut och den unga sångerskan lämnades ensam i den obehagliga situationen. Skrattar bäst som skrattar sist, får man kanske säga.

Trots att France var nervös och spänd och bitvis sjöng direkt illa vann "Poupée de cire, poupée de son" omröstningen och dess betydelse kan knappt överskattas. Den blev en gigantisk hit över hela Europa och har fått ett evigt liv långt utanför tävlingen. Vid nästa års final hade en barriär brustit och många länder skickade poplåtar till Luxemburg.

Texten om en sjungande docka som sjunger om kärlek utan att veta någonting om den passade France Gall utmärkt. Hon kände sig som ett stort barn, ovetande och naiv, som lät sig styras av alla runt omkring henne. Till slut fick den sjungande dockan nog och tog själv kontroll över sitt liv och sin karriär, nu i nära samarbete med kärleken Michel Berger som bland annat skrev hennes stora hit "Ella elle l'a".

Efter att ha drabbats av personliga tragedier - Michel Berger såväl som parets dotter Pauline avled inom loppet av ett par år samtidigt som France själv drabbades av bröstcancer - avslutade France Gall sin karriär i slutet av 1990-talet.

"Poupée de cire, poupée de son" är med all rätt en av de mest älskade ESC-vinnarna genom tiderna och känns än idag fräsch och aktuell. Föga förvånande har den spelats in i otaliga coverversioner, på svenska av bland andra Gitte Henning, Lill-Babs och Anne-Lie Rydé.



France Gall / Poupée de cire, poupée de son (Luxemburg 1965)
1:a plats av 18 bidrag i Neapel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar