11 oktober 2016

Hani? / Turkiet 1982

På fyra försök hade man aldrig lyckats placera sig högre än en femtondeplats och nu började Turkiet på allvar fundera över vad man gjorde för fel. Varför förstod sig inte européerna på de turkiska bidragen? Var det kanske för att språket lät underligt?

Turkiskan är ett agglutinerande språk där man lägger på en mängd olika suffix i slutet av ord för att modifiera betydelsen, vilket får till följd att orden kan bli ganska långa. Man tillämpar också vokalharmoni, vilket betyder att samtliga vokaler i ett ord antingen uttalas i den främre eller den bakre delen av munnen. Man blandar inte, annat än i undantagsfall. Och så skiljer sig ett par av de turkiska vokalerna rent ljudmässigt från vad européerna var vana vid.

Men EBU:s regelbok var tydlig: alla länder ska sjunga på sina egna språk. Hur skulle man kunna komma runt det egna språkets exotiska klang?

"Hani?" var ett försök att åstadkomma just detta. Titeln betyder "var?" och ställer frågan var alla ens gamla kärlekar befinner sig numer, men tanken var att titeln skulle föra en internationell publiks tankar till engelskans "honey", vilket skulle vara bekant och lättbegripligt.

Tahir Nejat Özyılmazel var en väletablerad 34-åring, mer känd under artistnamnet Neco. Han hade spelat rollen som Berger i den turkiska uppsättningen av Hair, deltagit i flera internationella sångtävlingar och spelat in ett par fullängdare.

I Harrogate fick han sällskap av en vokalkvartett som hjälpte till att sätta fart på framträdandet. Som om inte det skulle räckt så hade man dragit upp tempot rejält jämfört med skivversionen. Var det dirigenten Garo Mafyan som låg bakom det, precis som han skulle komma att dra upp hastigheten i Bryssel fem år senare?

Resultatet blev inte heller nu direkt lysande men tangerade åtminstone Turkiets personbästa. Neco fortsatte att höra till landets mer eftertraktade artister med flera stora hits på repertoaren. Även hans dotter Ayşe Özyılmazel är artist och tillsammans spelade de 2014 in en ny, uppdaterad version av faderns eurovisionsbidrag.



Neco / Hani? (Turkiet 1982)
15:e plats av 18 bidrag i Harrogate

2 kommentarer:

  1. Det här var intressant ... nu vaknar språknörden i mig. :) Tror du att agglutinerande språk med vokalharmoni verkligen har sämre förutsättningar i Eurovision? Det gäller ju i så fall i högsta grad även finskan, som också har båda sakerna. Är det helt enkelt svårare att snickra ihop fonetiskt välljudande och tilltalande poptexter på språk med sådana egenskaper?
    Jag har tidigare funderat på om det varit en nackdel för Finland att sjunga på finska, men det har motsagts av att Estland trots den språkliga likheten har klarat sig utmärkt när de sjungit på estniska. Dock är det så att estniskan INTE har vokalharmoni som finskan (och turkiskan) - är det alltså DET som är knuten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte att det är svårare att skriva något som låter bra - för finskan är det förmodligen ett större problem att en del ändelser kan låta lite kantiga och hårda - men det får onekligen språken med annan språkbyggnad att klinga mer exotiskt i europeiska öron. Man kan komma runt det men det kräver en viss ansträngning och en viss kunskap.

      Så jo - jag tror absolut att det är ett handikapp för länder som har mer ovanliga språk. Sedan skulle jag inte enbart skylla på vokalharmonin. 😊

      Radera