12 april 2016

Piano Piano / Schweiz 1985

Det var inte vem som helst som ställde upp i den schweiziska finalen: Anita Kerr var inget mindre än en levande legend i musikbranschen.

Bara 21 år gammal hade hon flyttad från Memphis till Nashville, där hon startade en vokalgrupp och snabbt engagerades av olika radiostationer och skivbolag för att arrangera stämmor och sjunga i bakgrunden för olika artister.

Anita Kerr Singers fick snart börja ge ut skivor i eget namn och nominerades för en Grammy 1965. Anita Kerr själv visste sitt värde och var aldrig rädd att dra vidare i karriären. Flera gånger upplöste hon sin grupp och startade om verksamheten under samma namn men med nya medlemmar som skulle passa det hon just nu ville göra.

1970 flyttade hon till Schweiz och tog med sig karriären till Europa. Hon bildade en ny, europeisk version av Anita Kerr Singers, skrev musik till flera storfilmer och skapade olika verk för kör och orkester.

Lite synd kan man tycka att en sådan tungviktare skulle ge sig in i ESC med en låt som inte var starkare än "Piano Piano". Den är glad och trevlig men långt ifrån oförglömlig. Inte slår det heller gnistor mellan Pino och Mariella på scenen.

De är båda proffsiga och erfarna   - han hade tidigare tävlat för Schweiz 1977, hon 1983 - men slutresultatet är onödigt svalt och befriat från passion. Texten handlar visserligen om ett par som försöker intala sig att de minsann inte är kära i varann, men det bränner liksom aldrig till.

Åtminstone skrev Anita Kerr in sig i historieböckerna som den sista av totalt tre kvinnor som dirigerat orkestern i ESC, efter Nurit Hirsch och Monica Dominique. 2002 skrevs hon in i en annan historiebok då hon tilldelades pris av NARAS för "enastående bidrag till den amerikanska musiken".



Mariella Farré & Pino Gasparini / Piano Piano (Schweiz 1985)
12:e plats av 19 bidrag i Göteborg

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar